Val 2018 och Hunö stängning!

Det är september månad och efter den varmaste sommaren på århundraden är det nu höst. Dags för val den 9 september och i samma veva är det dags att stänga Hunö. Men först måste vi prata lite om valet. I dag är det den 12 september och det slutgiltiga valresultaten är ännu inte helt klara.

Valutfallet är i nuläge otroligt jämt. Vi vet ännu inte exakt vilket block, höger eller vänster, som blir vinnare. Just nu leder vänsterblocket. Sista rösterna skall vara räknade i kväll eller senast i morgon. Sverigedemokraterna har en vågmästarroll och har vuxit med ca 4% till över 17%. De båda största partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna har båda sjunkande siffror.

Just nu pågår diskussioner om vem som ska bilda regering, vilket kan ta sin tid. Självklart måste man ha det slutliga utfallet först.

I Göteborg är läget också ordentligt oroligt. Demokraterna, vårt nya parti i Göteborg, som gick till val främst på att Västlänken ska bort/ omdirigeras/ ej kvarstå i nuvarande form, fick 17,2 %. Detta innebär att demokraterna är näst största partiet före Moderaterna men efter Socialdemokraterna, som fick 20,4 %. Här får vi se hur lång tid det tar att få ihop det. Bara för att belysa, Västlänken är en tunnel på 8 km, varav 6 under jord, under hela stan bort till centrala Haga.

Under tiden jobbar Stefan och jag med att stänga Hunö. Vi har dvs Stefan har byggt färdigt vår nya trampolin, 50 cm bred och 440 cm lång, ett jättefint bygge! Viktigt är att vi också fått en ny fin toa på utedasset i vit porslin och med viss vattenspolning. Mycket stiligt. Nästa år ska vi måla om, ordna till inredningen lite klädsammare, sätta dit lite ny färg mm. Det kommer att bli jättefint.

Nöjd Stefan kollar ut över stabil trampolin med rostfritt syrafast underrede allt gjort med millimeterprecision

Vi har, med viss möda, dragit upp flotte och eka. Den elektriska vinschen gick sönder. Diverse lösningar provades men nu har vi fått låna en manuell vinsch till oranga båten ska upp. Tusen tack för det!

Bild från i söndags innan hösten och dom lite kyligare vindarna kom

Vi fixar och donar, tömmer blomkrukor, plockar in dynor, plockar ur inredning på stora båten, som tas upp på varvet på fredag. Sen har vi bara oranga ekan igång under helgen och på måndag den 17 september blir vi hämtade av Thomas och hemtransporterade till Lindnäs och bilen. Slut på en fantastisk sommar.

Men hit till Heslevik, Hunö kommer vi nästa år i maj igen. Vi är så glada att vi har detta fina ställe.

Tack för i år!

Med detta bryter jag denna blogg. Ännu ett år har gått. Dags att avsluta och göra en bok av denna blogg, vilket är fantastiskt att ha och bläddra i. Jag håller med Lars Lerin, att se en bokrygg och veta att det finns något av värde där innanför är fantastiskt. Tack alla ni som läst och välkomna att följa nästa blogg, som kommer att starta inom kort. Den kommer att heta

Vårt tredje liv fortsätter, åttonde året

www.varttredjeliv8.blogspot.com

Må gott, ha det bra och kärt hej då tills vi ses igen
Inger

Valeria 1 år!

Fantastiskt, ett helt år har gått! Grattis Valeria på din ett-årsdag! Så mycket paket! Vi skickar kort med Valeria på, med mamma och pappa och farmor och farfar, jättemysigt!

Ett år i ny fin klänning

Bara en liten tillbakablick, tiden går så fort! Född på Östra sjukhuset i Göteborg den 2 september 2017. Du fick komma till Hunö på Hunöstängning 2 veckor gammal och blev en mycket beundrad liten baby. Alla ville hålla och gulla, så mysigt!

Valeria, nästan helt nyföd

Tiden går fort, snart är det jul! Den firas i Sydafrika och det gick ju jättebra!

Så rund och god, att flyga till Sydafrika gick ju hur bra som helst!

Ni flyttar till Berlin och familjen köper möbler, fantastiskt! Du växer, kan hjälpa till i tvättstugan hos farmor och farfar och vara med och fira en midsommar med go! Firar helg hos faster Lisa i Stockholm gör du också och allt går riktigt bra

Matdags i Berlin

Midsommarhelg på Hunö

Pappamys i Berlin

Gladaste Valeria 1 år precis! Grattiskramar till dig!

Smögen med Syster Yster

Syster Yster gänget med rötterna i Östra sjukhuset, Tina, Annika, Gunnel, Maria och jag själv. Alla jobbade vi där på 90-talet. Nu är Tina och jag mycket nöjda pensionärer, Annika håller i dagarna på att byta jobb från Östra sjukhuset till Judiska Ålderdomshemmet på Guldheden. Hon lämnar en egenhändigt driven och skapad förmaksflimmermottagning, ersätts med två personer och ser fram emot att kärleksfullt vårda äldre behövande utan stress på hemmet.

Gunnel arbetar kvar på Kontaktpunkten, nu stationerad på Östra igen. Maria är på Borås lasarett och arbetar som Hygiensjuksköterska. Läget är gott, nästan alla var med i Smögen, dock inte Maria, som fick familjeförhinder.

Men vi övriga 4 träffades redan kl 8 på Hjalmar Brantingsplatsen i Göteborg för avfärd mot Smögen lördag den 1 /9. Gunnel kör och gör det bra. Vi andra säger tacksamt, tack kära Gunnel!

Framme i Smögen vid 11, checkar in på Makrillvikens fantastiskt belägna vandrarhem, alldeles vid vattnet. Går ut på stan, inköper underbar räkmacka x 4, hoppar på Hållö-färjan och efter en kort båttur är vi framme på Hållö i strålande varmt och skönt väder.

Smögenbryggan där båtarna under högsäsong ligger i tre rader efter varandra ut från bryggan. Nu är det lugnt och trivsamt i strålande sol och dessutom slut på säsongenrea just denna helgen. Inte så dumt.

Här har vi landat på Hållö och är på väg upp mot fyren

 Efter att ha inspekterat Hållö fyr och kapell, där det för övrigt är bröllop om en liten stund, vandrar vi vidare till Hållö Vandrarhem. Det är stängt för säsongen men vi hittar en vrå där man kan njuta sina räkor, pokulera över livet och ha det bara så bra som man kan ha det på en skärgårdsö!

Syster yster förirrar sig över de vackra rosafärgade Bohusklipporna

Selfiepinnen är med, här provar vi!

Efter att selfiepinnen underkänts som hjälpmedel tas fina bilder av en hjälpsam medmänniska.  Tack vare Hållö fyr hittar vi sen tillbaka till bryggan så att vi inte missar Hållöfärjan åter till Smögen.

Det här var ju väldigt prydligt, eller hur?

Vi mår bara bra!

Åter mot Hållö fyr

Havet, lika vackert som alltid

Väl åter på fastlandet är det dags för bastubad på Makrillviken. Vi har hyrt den mellan 16 - 17 och tur var det, inte en timme var ledig. Vi badar, dricker lite öl och med viss tvekan närmar vi oss sen det kalla vattnet för ett dopp. Och jag måste säga att det var otroligt kallt, rent förskräckligt. Men med lite mera bastu, lite mera öl så gick andra gången bättre och tredje gången var det riktigt trevligt.

Vi har bokat middag på Göstas nere på Smögenbryggan. Men innan det är dags hinner vi avnjuta kex med tapenade på, goda ostar, chips, champagne och vin. Med andra blir det varken förrätt eller efterrätt på Göstas men väl varsin jättegod fisk alternativt musslor. Utmattade somnar vi sedan sött.

Promis på vackra klippor på morgonen, sen frukost, sen mera promis, sen lite shopping och sen blir det lunch, världens godaste fisksoppa och dito fish and chips på Roys.

Mycket god fisksoppa med en ganska stor bit torsk i och några små bitar bacon på toppen som smakförstärkare. Kryddad med chili, cayenne, fänkål, gräslök och vitlök men vad ger den gula färgen? Inte gurkmeja, inte saffran, inte pressad apelsin, det är hemligt! Åh, vad spännande, kan det vara currypaste? En sorts blandning?

Vi spelar in en video till Valeria, ett år. Märk väl att syster Yster var i högsta grad delaktiga 2/9 för ett år sedan, när Valeria föddes på Östra sjukhuset. Då var vi nämligen i Skagen och var på avstånd verkligen med på hela födanderesan. Så skönt att allt gick bra!

Tack snälla ni, för att ni spelade in en video till Valeria med Klappa händerna så du blir riktigt glad, lite tittut och hurrarop här mitt på Smögenbryggan! Hon har tittat på den jättemycket och blev extra glad när vi sågs några dagar senare! Jag också!

Vi lämnar Smögen, styr kosan mot en fika på Sundsby gård (med äkta drömtårta!) och sen vidare mot Pilane Skulpturpark. Jättefint, vackrast i särklass är detta fantastiska huvud! Magnifikt mot horisonten!

Tina, Gunnel och jag står bredvid denna skönhet, som mäktigt reser sig över horisonten.

Sen nalkas slutet på vår utflykt, tusen tack alla systrar för en härlig, rolig helg! Vi har verkligen haft det fantastiskt mysigt! Kära Maria, vi saknar dig, nästa år ses vi igen, alla fem!

Grillparty på Almäng

Grillparty på Almäng hos mamma Alice onsdag 29 augusti kl 17 var bokat sen början på sommaren. Det gick minsann inte att glömma bort! Monica och jag, Jan och Christina skulle gå. Jag lagade köttfärspaj och god sallad, Christina gjorde fläskfile, tsatziki och gräddig karl johanssvamp sås. En flaska rosé kom också med. Det fanns mat för många.

Vi träffas inne i mammas rum med alla välkända fotografier och som alltid fina blommor på bordet. En kram från Monica ger en bra start på kalaset.

Mamma var nöjd och vädret var helt OK, varmt och skönt men tillräckligt kallt så att vi i frid kunde sitta inne och kura och äta. Men välkomstdrink serverades ute på grillplatsen. Anslutningen av nära och kära var god.

Fullt med folk och medhavda kylväskor med nödvändigheter i

Monica med välkomstdrink, rosé och alkoholfritt, trevligt

Mariana med mammas kompis Gunnel, som vi alla känner sen vi var små. Gunnel var nämligen butiksbiträde på Sandeborns sybehörs- och textilaffär i Björketorp i åratal dvs alltid! Hon är sig på något sätt precis lik, lika vänlig som förr.

Vi träffade på föreståndaren, en kille, som har varit där ett år. Varför ser man inte honom alls ute på boendet, synd tycker jag. Men trevligt hade vi, mycket prat och glam. Sen blev det underhållning på piano och sång. Vi sjöng välkända godingar från förr i tiden så som Gamle Svarten, Dansen den går uppå Svinsta skär. Både mamma och vi kunde allihopa, men vi konstaterade att vi nog är sista generationen som kan dessa fina låtar.

Mamma får en kram från Loredana, alltid lika glad.

Nu är det slut, tack för i dag! Tack för jättetrevligt grillparty och mysig sångstund! Tack kära mamma för att vi fick komma!

Fotografiska Museét

Jag gillar verkligen Fotografiska museét. Alltid blir jag upplyft och fascinerad av vår värld när jag går dit. Jag gillar utställningarnas bredd, nyfikenhet och aktualitet. Jag gillar att det alltid är öppet, superlånga öppettider till långt in på kvällen. Jag gillar att restaurangen är så trevlig med en otrolig och nära utsikt över Stockholm, Gamla Stan, Gröna Lund och Stockholms fina blåa vatten med alla sina Djurgårdsfärjor, som pilar fram och åter.

Utsikten från kajen utanför Fotografiska denna fina sensommardag.

Tre av de fem utställningarna gjorde starkt intryck på mig av helt olika skäl. Den första Timeless Elegance av Cathleen Naudorf var helt enkelt så vacker. Undersköna människor fotograferades i undersköna kreationer från arkiven i världens ledande modehus. Gåtfullt, tidlöst, vackert, fotat med ett säkert öga. Tydligen är hon en konstnär med absoluta diktatorsfasoner som kräver strikt lydnad och gehör i ateljén när arbete pågår. Tystnad, inga mobiltelefoner och absolut koncentration.

Mörkhyad skönhet iförd korsett som mörkhyade damer säkert inte hade så ofta förr i tiden

Tema Noaks Ark, rädda djur och människor i undergångsstämning. OK, här måste man vara rätt så modeintresserad för att inte tycka att det blir lite fånigt. Men otroligt vackra bilder var det.

Det fanns så oändligt många vackra bilder. Detta var bara två! Nästa fotoutställning hette Bildvalet och handlar om valet den 9 september och våra politiska partier. Intressant nog hade Fotografiska bjudit in alla våra 8 politiska partier att skicka fem bilder för att förmedla sin vision om livet efter valet och vad respektive parti står för. En jättebra idé som togs på stort allvar av sju partier.

Miljöpartiet skickar tex in bilder med badande barn, en röd stuga mitt i vacker grönska. Liberalerna skickar in bilder på skola, ett EU pass etc. Förhoppningsfulla Moderaterna skickar in fem bilder på en blivande statsminister, alltså Ulf Christersson.

Men så kommer SD, Sverigedemokraterna och stökar till det helt för sig. Det är vid sådana här tillfällen jag absolut undrar vad det sitter för folk i ledande ställning i detta parti. Istället för att skicka in sin vision och sina bilder om livet efter valet så skickar man in bilder av Lars Wilks rondellhund Mohammed. Varför gör man så? Detta diskuterades förstås på museét och till slut skickade man in en ny begäran. Det kom inget som svar på denna nya anmodan.

Hur tolkar man då detta? Ville man ha flera rondellhundar, vill man skapa en sorts muslimsk debatt, vill man skapa frågor runt vilket budskap man vill förmedla, vill man på nåt kryptiskt sätt diskutera temat vi och dom. Om detta vet vi inget då inget budskap eller ytterligare information kom. Så tråkigt och så dumt att man inte tar chansen att förmedla sitt budskap på ett enkelt sätt till andra människor.
Massor av människor besöker Fotografiska varje dag, både unga och gamla, både turister, besökare utifrån landet och vanliga Stockholmare. Krönikan över SD lästes av många. Bra skrivet sa någon. Så oövertänkt sa någon annan.

Tredje utställningen var Linda och Mary McCartneys fotoutställning, Linda, Paul McCartneys avlidna fru och Mary, hans dotter. Denna utställning hade jag läst om och var mest nyfiken på. Jag hade också sett det fina porträttet av Paul med en röd ros i munnen.

En ung och vacker Paul McCartney

Kanske var det största intrycket av alla dessa McCartneybilder att nästan vem som helst skulle kunna tagit många av dom. Ja, kanske inte dom med kändisar på men många av de övriga. Bilder från 30 års familjeliv, det blir mycket julgranar, kalas, barn, snack i soffan mm. Röda ögon fanns på flera, kändes helt OK. Lite suddiga kunde dom också vara. Ganska mysigt men faktiskt var jag lite förundrad. Helt enkelt är det nog så att man lägger in olika saker och olika upplevelser i en bild. Det tekniskt väl genomförda är kanske inte alltid det bästa.

Lars Lerin på Liljewalchs

Lars Lerin, äntligen fick jag se hans utställning. I grevens tid, den 9 september var sista dagen. Fylld av förväntan gick jag dit. Och vad fick jag se? Som helhet en mycket mörkare utställning än jag hade tänkt mig och trott. Säkert måste man tolka det som att han är ett barn av sin tid. Världen är onekligen dyster speciellt om man lever nära nyhetsflödet och media. Hans personlighet måste nog också tolkas som rätt melankolisk.
Säkert har familjelivet med Junior och två små barn lättat på trycket över axlarna men av små söta barn syntes inte en glimt. Säkert kan det vara alltför privat för att fästas på pränt. Av människor ser man inte mycket i Lerins värld utan världen är mera fyrkantig, fylld av byggnader av olika slag och ting som inte alltid har så mycket liv (men som Lars Lerin kan ge liv genom ett skimmer av ljus eller en massa text).

Kriget i Syrien tar en stor plats i utställningen. Stora målningar på tjockt papper som så många av hans verk. Storlek på både papper och papperstjocklek kan man förundras över - så ovanligt för en akvarellmålare.

Krigets elände, vi matas varje dag, till slut vill vi inte se allt detta ...

Obegripligt att det bara kan fortgå

Utställningen har olika tema i olika salar. Nästa sal handlar om Hemnet, hör och häpna. Tydligen fascineras Lars Lerin över vår homogena inredningskultur. Alla objekt i Hemnet ser likadana ut, grått och vitt. Ser man det med hans ögon är det förstås riktigt, torftigt, enkelt, vilset?

Nästa sal handlar om betong, miljonprogrammet och alla de hus som uppfördes runt 70-talet som alla såg lika grå ut. Han är själv uppvuxen i ett trevåningshus i Munkfors. Tyckte han om det eller inte! Kanske inte?

Frölunda eller Rinkeby? Hur är det att leva här?

Vad händer i alla dessa hus? Hur lever människorna sina liv? Han är nyfiken och målar ett helt annat scenario efter inspiration av Hitchcocks film Fönstret mot gården.

Vad händer i ett hus, bråk, skratt, diskussion, gräl, mys blandat med elände. Man ser tom Hitchcock själv som 2dra fönster från vänster i övre raden, i svart kostym.

Nästa sal Bibliotek och Arkiv - tre jättemålningar med bokryggar och pärmar. Nästan som en dokumentation över en tid som kanske snart inte finns. Vad händer med alla fakta samlade i böcker och A4 pärmar. Allt överförs till digitala arkiv. Och vad kan hända med dom vid en allomfattande cyberattack? Inga pärmar finns hos våra barn och barnbarn, allt finns i deras datorer. Även hemma hos oss finns inte många pärmar längre.

Långa rader av böcker, på andra väggen ett jättearkiv. Jag känner att jag gillar att han målar detta så gediget och noggrant, som en dokumentation.

Fartyg, gå till sjöss, Lars Lerin gillar fartyg och målar så vackra segelfartyg, se bara här nedan. Här ser man också hans fantastiska skimmer över båten, som man så ofta sett över hans ödehus. Två sjömän möts i en alldeles egen ruta, så fint gjort.

Mycket finare i verkligheten än här. Men ljuset och skimret över båten är där. Likaså se texten i vitt skrivet över vattnet.

En annan sak som man såg var all text som flödade över många av hans tavlor, så även denna. Tydligen säger texterna inget särskilt om respektive tavla utan mera om honom själv. Ibland blir det nämligen så trist att måla så då behöver man peppa sig själv. Texten säger helt enkelt, vad snygg du är, vilken strålande konstnär du är, härlig människa och andra trevligheter. Kul tycker jag, väldigt sympatiskt, vem behöver inte få en ordentlig kick då och då?

Det fanns förstås mycket mera att visa från denna utställning. Hela Liljewalchs var Lars Lerin, säkert 10 salar. Som helhet tycker jag han förmedlade en ganska så grå samhällsbild. Kanske hade jag förväntat mig mera ljus, mera hopp, kanske mera naturnära, kanske en bild på kråkan, som var/är hans kompis? Men en sak är säker, han har humor, se bara på denna hälsning från det minsta rummet på Liljewalchs, nämligen damtoaletten.

Jag kan inte tro annat än att han stått här och fnissat och tryckt dit den glada hälsnng!

Tjejer!

Små och stora tjejer, visst har vi alla mycket gemensamt. Se bara på denna bildkavalkad.

Minst i vår nära släkt är just nu liten Valeria, som i dagarna fyller ett år. Denna lill-skrutta är en tänkande (tror vi i alla fall, vi vet ju inte!) varelse och har mycket roligheter och små egenheter för sig. Hon läser/tittar i en bok med stor koncentration, hon älskar musik och lekplatser och är helt oförskräckt. Hon är seriös men glad och undersöker saker med stort intresse. Hennes mamma har nr 2 i magen och vi ser alla fram mot nästa lilla V med glädje!

Miriam och lill-Virre, hej hopp min kropp!

Detta är Viola, som är nästa tjej på i ålder, går i tvåan nu och är som sin mamma Lisa ett energiknippe av stora mått, hopp hopp och skutt, skutt där också!. Vill alltid ha något att göra och har också alltid något att göra. Rider och handskas med hästar med samma energi, koncentration och stor trygghet.

Viola på storasyster Vildas axlar, snart dags för dyk!

Fjortisar, vad mer kan man säga, är detta en typisk bild eller? Pizza, coca-cola och redo för att ha lite kul.

a

Fina Vilda, dessutom jättesnygga slingor i håret!

Mitt i livet! Ja, livet är minst sagt fullt för dotter Lisa! Stor familj, stort jobb, stort hus!

En söndagmorgon kl 8, Lisa och jag är på väg ut för en timmes promis i rask takt och vad möts vi av?

Jo, framför oss på gatan står Olas kajak, nyanvänd och blöt. Denne man har varit uppe halv 6, paddlat en timme, tagit ett morgondopp i rätt kyligt vatten och sitter förmodligen nu och läser tidningen. Otroligt säger vi mitt i morgonruset denna söndagmorgon. Du får vara med i vårt supertjejgäng, Ola!

När man blir lite äldre än Lisa, OK, en generation äldre, så blir man tant. En tant är alltså en tjej som haft turen att få leva ganska länge.

Här ser ni en rasande fin representant för tanten, när hon är som bäst. Min syster Monica, en tant med fika och utflyktskorg.

I denna fanns pannkakor, blåbärssylt och annat smått och gott.

Sen har vi tanter på vift! En utflyktsdag i Göteborg frilägger massor av energi och positiva molekyler. Att ha trevligt i varandras sällskap är vi världsmästare på!

Denna tjusiga bild på tre tanter tillika systrar kommer att vara med på fotoutställning i Sätila, mysigt tycker vi!

Olika åldrar, olika långt i livet, olika väldigt mycket, trots allt finns det mycket som är lika. Glädje, energi, nyfikenhet, ta vara på varandra, lära av varandra, ta ansvar för varandra, njuta av dagen och framtiden. Tack för att ni finns! Och detta var bara ett litet, litet axplock. Ökar vi sfären till vänner och "mera"familj, så blir det helt överväldigande stort och kärt. Tack för att ni finns också!

Rune 101 år!

Ulf, Stefans bror, kommer från sin sommarö Källö-Knippla, till Hunö och hälsar på. En bra bit att resa tycker han men vi ska göra en viktig sak. Vi ska hälsa på Rune, 101 år gammal.

Rune var god vän till Stefans och Ulfs föräldrar, Ulla och Malte. Dom levde i god sämja och stimulerande treenighet borta i stugan i Djupviken här på Hunö i många år. Denna fina plats har Hunös mest spännande badklippor, en fantastisk solnedgång i väster och kallades förstås av alla som " begrep sig på´t" för Hunös Riviera. Allteftersom tallarna har växt sig högre har stugan blivit lite mindre. Men stugan var alldeles tillräckligt stor att rymma Ulla, Malte och Rune och också en stor rad barn och barnbarn, som kom och hälsade på. På en liten spis lagades det också alldeles fantastisk mat. Ulla var en mästare på att laga god fisk (om än med en massa ben i), steka ål och laga raggmunk.

Rune bor nu i en liten lägenhet på äldreboendet på Vapengränd i Västervik. I samma hus och en likadan lägenhet som Malte hade. Här tycker han att han har det bra. Att han skulle bli 100 år var han ganska säker på. Det går i släkten säger han, nästan alla blir 100 år. Nu ser han fram mot att bli 105.

Rune tyckte han hade det bra här på 6e våning. Varje dag tar han sig ner på bottenvåningen och äter middag. Här språkas det om gamla tider.

Rune var stins en gång i tiden, ett bra jobb. Bockskägget har alltid, så länge vi känt honom, suttit på Runes haka. Så roligt att träffas, Rune, tack för att vi fick komma och hälsa på!

Rullatorn är till god hjälp, hörseln är lite dålig och tänderna likaså men det vore väl konstigt om inte hög ålder satte sina spår på något sätt. Vi pratar om gamla tider och har med oss lite fika förstås. Det bästa här var en kokosboll, lätt att äta och god! Rune är gärna med på gruppfoto. Sen får Posten ombesörja ett fint vykort till Rune med gruppfotot på. Det gör dom ju jättebra.