Lisa och Viola hos Gammelmormor Alice!

Lisa ska hälsa på hos Gammelmormor och Viola får följa med. Härlig utflykt tycker Viola som får mycket mammatid på kuppen. En lördag morgon går flyget till Göteborg. Först hyra bil och sen swishar dom iväg från Landvetter till väg 156 mot Skene. I Hyssna tar man avtagsvägen mot Hajom och sen mot Fotskäl. Här bor Alice, alltså min mamma, Lisas mormor och Violas gammelmormor, på Almängs äldreboende.

Viola och Lisa på väg, två nöjda tjejer!

Dom är väntade, mamma sitter i sin stol, fin i håret och väntar. Det blir ett långt och trevligt besök. Min mamma, 97 år gammal, tycker det är så roligt att Lisa och Viola kommer och hälsar. Hon är glad och pigg. Enligt Lisa pratar dom om allt, hur det var förr, hur det var när Lisa var liten, säkert pratade dom om Bertil och morfar Uno och mycket mera.

I gemytligt samspråk, så kul att träffas. Viola var nog 5 år förra gången de sågs. Nu är hon 7, det är en stor tjej, som går i första klass i skolan.

Viola sitter i sin mammas knä i 3 timmar och en kvart och uppför sig å det allra bästa, pratar och är jättetrevlig. Efter ett tag kommer min syster Monica, Lisas moster, och hälsar på. Mamma Alice är mycket nöjd.

Min syster Monica kommer och bidrar till trevnaden

En glad och nöjd mamma, mormor och gammelmormor

Detta är två foton, Peter ca 2 år till vänster och Lisa ca 3 år till höger, som min mamma har på sin bokhylla. Så kära bilder. Kan tänka mig att Lisa vill visa hur lik lill-Virre är sin pappa Peter??

Dags för Viola och Lisa att resa åter till Göteborg. Här ska dom träffa Miriam och Lill-Virre, som fortfarande är kvar ute i Billdal. Mycket viktigt förstås!

Fika på vägen mot Göteborg, att stanna på Blommigt och Prickigt i Hyssna är alltid trevligt! Det firar Viola med ett glädjeskutt!

Hennes mamma är inte sämre. Själv är jag mest fascinerad över att dom kan hoppa så jättehögt!!

Såå mysigt att träffa minsta kusinen. Är vi inte alla helt bedårade av denna lilla fina varelse?

Snart är det jul! Allt klär denna lilla skönhet förstås!

Sen blir det övernattning inne i Göteborg och kl 8 på söndag morgon går flyget hem igen. En snabb visit men å, så viktig! Härligt Lisa, att du åkte och hälsade på din mormor och att du tog fina Viola med dig. Så jätteroligt för mormor Alice, ett minne att leva på länge för en 97-årig mormor och gammelmormor!

Ny Virrerapport!

Unga familjen Lindholm åkte till Berlin och hittade raskt en lägenhet där man kunde bo några veckor. Peter jobbade på, Miriam jobbade på med att sköta om lill-Virre och också att hitta en mera långvarig boendelösning och i dagarna är det klart. Det blir fortsatt Berlin ett tag med boende i helt nyproducerad lägenhet mitt i stan. Två sovrum, vardagsrum och kök, jättefint och spännande. Bra jobbat Mirre!

Och hur mår lill-Virre mitt i allt detta? Jodå, hon ser ju ut att må bara bra. Se bara på dessa fina bilder!

Fniss, mysigt vi har det!

Morgonmys, ska börjas i tid med lite mobilvana!

Ut på vift, finns mycket att upptäcka!

Men en liten tripp hem till Göteborg blev det också alldeles nyss. Både för att träffa familjen och för att Valeria skulle träffa en sjukgymnast pga lite inskränkt rörlighet i ena sidan av nacken. Men lilla V har legat i träning och det är bättre men behöver kollas. Hoppas allt går bra!

Denna lilla tös har blivit stor, 10 veckor, 61 cm och 6,19 kg! Och i fin ny klänning från faster Lisa, jättefin!

Sötaste Virre!

Lisa 39 år, Inger 70 år!

Lisa fyller 39 år den 11 november! En lördag, väldigt trevligt, man kan fira i lugn och ro. Vi pratar med Lisa på morgonen. Hon har blivit mycket uppvaktat av hela familjen, mycket fina presenter.

Här pratar vi över Face-Time. Liten Viola är med hela tiden, flätar håret på sin mamma

Så kul att man kan prata över nätet. Trots avståndet blir man lite närmre. Grattis käraste Lisa på din födelsedag!

Om en liten stund ska alla gå ner på loppis nere vid hamnen. Det är Viggo och Viggos klass, som håller i trådarna på detta. Dom ska åka på klassresa, (kan det bli i 6an?) och har redan i flera år jobbat på detta. Viggo visar nybakad kladdkaka, som ska säljas till en bra slant. På kvällen ska Lisa firas med att alla ska gå på familjens favoritrestaurang i Stockholm, en thailändsk, Kho Phangan. Den är inklusive allt, fuktig tropisk värme och grönska och thaikryddig mat. 

Denna lördag den 11 november så ska vi ha kalas på Bergabo. Vi ska fira min födelsedag med stort ståhej. Vi blir 51 personer på middag med dans till levande musik, så fantastiskt roligt. Som alltid är det ju både lite jobbigt att vara festföremål men samtidigt så roligt. Och vi hade också så kul!

Så här såg det ut innan alla gästerna kommit, mycket prydligt. Vi hyrde bord, stolar, allt porslin från Downing rental hire. Borden var så rangliga så Stefan fick binda upp två av dom med markislinan. Men dom höll och allt gick bra. Kl 16.30 kom våra tre hjälpredor, kl 17 kom maten med två kockar, som fixade och arrangerade maten och kl 18 kom gästerna!

Maten hade vi beställt från väl kända Imibala Restaurangen. Till förrätt lax och avocado, till huvudrätt blev det buffé, så att alla fick upp och röra sig lite. Till efterrätt pannacotta med färska bär. Jättegott!! Och trevligt! Vitt vin, ett Savignon blanc från Simonsig till förrätten och ett fint Pinotage till huvudrätten, man kunde inte klaga på detta.

Den här fina bilden fick jag från vännerna Rolf och Jessica. Här hade vi satt oss men inte börjat äta, värden var nämligen försvunnen!! Vi väntade och väntade, var är han? Nämnde Rolf hittade honom en trappa ner, där han hade förhindrat en vinkraschkatastrof genom att fånga 5 vinflaskor, som höll på att fara ut ur kylskåpet. Stämningen var lite dämpad här, hungern var svår men alla hämtade sig snabbt när värden återfanns. Smaklig måltid! Skål!

Dillan, barnbarn till Jan och Pamela tvärs över vägen, hjälpte till att hålla ordning på servering och allt tillsammans med två vänner, Dezi och John. Fantastiskt trevliga, hjälpsamma och hela tiden steget före. Dom var värda sin vikt i guld.

Efter buffén blev det lite motion till, frågesport runt huset. Frågesport måste man ha, alltid lär man sig något! Vår kloka fd lärare Lisa i kompanjonskap med Åke vann galant!

Mera motion, det blev dans till bandet Aqoustica, som förstås spelade 60-70 talslåtar till vår stora förnöjelse.

Skön Lotta omgiven av fyra herrar, ett gott gäng!

Aqoustica med Derek i förgrunden, mycket musikalisk kille, som verkligen kan sjunga och som kan sitt 60-tal.

Stefan och Agnes svänger runt och har kul!

Här har klockan hunnit bli 12 och det är dags för "Ja, må hon leva". Jodå, det blev lite ja, må hon leva tidigare på kvällen också och fina tal från vännen Lisa och Stefan. Härligt, man blir så glad!

Kul det här, mår som en prinsessa!

Mycket glada skratt, ingen ramlade i poolen, 4 glas gick i kras, allt gick jättebra och alla fick plats! Det blev en sen kväll, sista gästerna troppade av vid halv 2, hjälpredorna vid 2 och vi stupade i säng vid halv 3, helt nöjda med detta kalas!
Härligt, nu är jag 70 år! Jag tror helt enkelt man får vara så tacksam för att ha klarat sig ända hit, glad, frisk och så tacksam för att ha ett gott och bra liv! Jag är helt enkelt så nöjd, tack Stefan, det här gjorde vi bra tillsammans!

Nästa dag, den riktiga dagen, 12 november, får jag 70 vackra röda rosor från Stefan, tusen tack, darling!En liten, liten glimt får ni av dom här i hörnet på kortet. Här pratar jag med familjen hemma, först Peter med sin familj och sen Lisa med familj. Underbart vackra glittriga paket ligger här bara och väntar på att öppnas. Tusen tack alla nära och kära för såå fina presenter, jag blev såå glad, tack!

Elgin Open Gardens, en tradition!

Elgin Open Gardens, hit åker vi varje år. Två helger under Sydafrikas sena vår, tidiga sommar, alltså okt - nov, så har ett antal trädgårdar i Elgin öppet hus. Man får komma och beundra växtlighet och blommor i privata trädgårdar, fika lite, träffa stolta odlare och köpa växter om man så önskar.

Elgin ligger på andra sidan Hottentott Holland bergen, alltså lite österut. Dock gör bergen och kanske 300 meter ytterligare över havet att klimatet är 5 - 10 grader svalare. Det har också regnat helt normalt i Elgin. Deras reservoarer är fulla. Dom kämpar som bäst mot att inte behöva bidra alltför mycket till Kapregionens vattenbehov. Man kan förstå det. I Elgin odlas både vin och massor av frukt. Man behöver sitt vatten. Vi får tro att man kan enas om detta.

Vi, Lisa o Thomas, Inger o Stefan, börjar på vackra Fairholme. Här har vi varit förut och här är rosorna helt enkelt fantastiska, så många, så vackra och prunkande!

Underbara dofter, så fint!

Vi fortsätter till Lavenham, till Windermere och till Fresh Woods. Allt är mycket engelskt, mycket rosor överallt, det prunkar och är bedövande vackert. På Lavenham heter herrn i huset Bert Touwen (kan möjligen vara av sydafrikansk ursprung) och han är konstnär. Denna dag har han en tavla till salu av en ung färgad kvinna, "we are the future". Vi köpte den. Den hänger nu på väggen i vårt vardagsrum, kom hit får ni se!

Vårt sista stopp blir Carmel Farm. Här kan man nämligen få lite mat. Och det var verkligen så trevligt och öppet planerat, så välkomnande. Till vår förvåning förstod vi att detta ställe har bara öppet en gång om året och det är på Elgins trädgårdsdagar. Här bodde en ensam dam med sina hundar. Hon hade inte tänkt sig att bo här ensam, sa hon, men så blev det.

På stor fin altan, med utsikt mot blommande buskar och vinrankor, sitter vi och serveras en jättegod, hemlagad lunch.

Här pratar Thomas med husets ägarinna, Cecilia, som var mycket pratglad och informativ. Hon berättade bla om en grupp med uttrar, som för en tid hade flyttat in i hennes damm. Uttrarna åt raskt upp dom flesta av hennes änder och hon var mäkta förgrymmad. Mordiska tankar fyllde hennes hjärna ända tills hon upplystes om att uttrarna är fridlysta. 50 000 Rand är priset för en död utter. Lugnet lade sig, endast 4 änder kvar, uttrarna har flyttat!

Detta är det fina kakbordet på Carmel Farm. Så mycket godsakar, morotskaka, marängpajer, chokladtårtor mm!

Man har skapat olika grupper för att få struktur och skapa hjälp till självhjälp. Här lär man sig att odla grönsaker, sy, arbeta med sina händer

Alla inkomster denna dagen gick till en välgörenhetsorganisation, Siphila Sonke. Denna organisation hjälper fattiga människor i närmsta "township" med mat, utbildning, ser till att barnen går till skolan, driver supportgrupper, ger basal hjälp till alla som behöver och driver en Kids Club för att ta hand om barnen efter skolan och ge dom akademisk hjälp.

Cecilia, ägarinnan till Carmel Farm, är en av de drivande krafterna bakom detta projekt. Så mycket människor gör så mycket goda saker. Det är en fröjd att se och uppleva och skapar så mycket framtidstro!

Nöjda med vår dag åker vi hem över berget, Hottentott Holland. Genast blir det lite varmare på andra sidan, precis som det brukar vara.

Project Santa Shoebox

Vår vän Ulla skickar ut en förfrågan på Sydafrikabloggen, finns det någon, som vill hjälpa till med ett projekt som heter Santas Shoebox? Så klart vi kan, Lisa, Babs och jag är redo att göra en insats.

Vad är då Santa Shoebox Project? Jo det började i Kapstaden år 2006 med 180 skolådor i ett garage. Initiativet togs av en kvinna, Irené Pieters, som tänkte, varför ska inte barn, som kommer från fattiga förhållanden få julklappar? Fina, nya julklappar precis som så många andra barn i Sydafrika. Hon skapade idén med en vackert klädd skolåda, med ett innehåll som både var till nytta och glädje.

Skolådan skulle innehålla en leksak, ett set kläder, papper och pennor, tandkräm, tandborste, tvål, lite godis, en tvättlapp. Allt som allt 8 saker till ett värde av i dag 400 rand (i dagsläge 240 kr). I Sydafrika får man fina saker för dom pengarna. Alla skolådor går till ett namngivet barn, med en känd ålder, på en känd skola. Skolor och förskolor får ansöka om att vara med i projektet. Det är en lång kö.

Projektets omfattning har vuxit något otroligt. Mer än 1000 skolor i Sydafrika och Namibia ingår varje år. 650 000 skolådor distribuerades år 2016. Målet för 2019 är 1 miljon skolådor!

Allt arbete görs av volontärer. Alla skolådor fylls och ges av privata donatorer, skolor, företag mfl. Distributionen sköts av transportföretag, som generöst donerar sina tjänster. Att hålla ordning på alla barnens skolådor, att allt kommer till rätt barn med kläder i rätt storlek mm är ett enormt arbete. I början sköttes allt manuellt. Nu använder man ett smart och begåvat datasystem, som för inte så länge sen belönades med ett fint pris. Detta system tillsammans med kontroll och sen dubbelkontroll gör att väldigt lite, i princip ingenting, blir fel.

Vår vän Ulla kontrollerar att rätt innehåll finns i varje låda, att kvalitén på sakerna är acceptabel och att allt är fint ilagt. Alla lådor som människor kommer med kontrolleras på detta vis. Är innehållet inte bra så sker en komplettering. Detta är en gåva, allt ska vara vackert och fint. Ingen ska bli besviken!

Fint besök av Iren'e Pieters, damen till höger i bild. Sjukgymnast, som gick i pension tidigt och som sen startade och  utvecklade Santas Shoebox. Till vänster har vi en glad volontär och i mitten står Judith Brink, som ansvarar för organisationen i Somerset West, Strand och Stellenbosch

Här fick Lisa, Ulla och jag vara med också. Både Iren'e och Judith var fantastiskt trevliga och varma människor. Judith arbetar med detta projekt mer eller mindre heltid från februari till nov-dec. Många kvinnor i Sydafrika är hemmafruar och har mycket kraft och kärlek över åt ideellt arbete

Så imponerande, ett fantastiskt projekt. Min upplevelse av Sydafrika är verkligen att så många människor försöker hjälpa och göra gott. I princip alla människor vi känner här nere är engagerade i goda projekt där dom försöker hjälpa människor till ett bättre liv.

" Kindness, Caring, Giving and Sharing" är ett ledord för Project Santas Shoebox. " To connect people and to bring joy" är ett annat. Fina starka ord! "Share the joy of giving" ett tredje!

Lisa och jag väntar på att komma in och hjälpa till. Så mysigt att vara en liten del av detta!

Åter Sydafrika!

Resan gick mycket bra. Det bästa med resan var mina nya hörlurar av bästa kvalité, som jag fått i för tidig födelsedagspresent av käre maken. Att titta på film tillhör nämligen fröjderna med långa flygresor och ljudet är oftast helt undermåligt. Man hör egentligen ingenting (framför allt inte när öronen inte är 22 år gamla längre) och mycket av nöjet spolieras av detta.

Men nu, fröjdefullt, jag hörde allt! Så glad för detta, tusen tack Stefan, vilken bra present! Jag möttes på flygplatsen av en lätt stressad Stefan med maginfluensa. Inte så bra, men hem kom vi i alla fall.

Sydafrika var lika vackert som alltid, grönt, lummigt och blomstrande. Av den svåra vattenbristen syntes inget. Det hade nyss regnat och under mina första två veckor här så kom 30 välbehövliga mm regn till. Men helt klart, vattenreservoarena här i Kapregionen balanserar på kanten till katastrofläge och vattenavstängning.

Vårt hem, Bergabo, mår gott efter den sydafrikanska vintern. Våra grannar, Jan och Pamela, som bor i huset bakom vårt, mår gott dom också och har skött om huset på bästa sätt.

Solnedgången över Godahoppsudden är lika vacker och oförutsägbar som alltid, olika varje kväll.

Just nu går vi under "Level 5 Waterrestrictions", vilket innebär att varje person här får använda högst 87 liter vatten per person och dag. Det gäller allt, vatten till mat, dryck, tvätt, disk, dusch, allt! Och det går ganska bra. Man lär sig använda och återanvända vatten.

Vi duschar och tvättar håret stående i balja. Vi försöker använda absolut så lite vatten som möjligt. Vi använder duschvatten till att spola toaletten så långt det räcker. Vi har baljor och hinkar överallt, sparar och återanvänder. En diskmaskin tar 15 liter, en tvättmaskin tar 50 liter. Vi kör bara fulla maskiner så klart. Den här veckan tror vi det ska komma mer regn och det är ju bra. Vi håller tummarna.

Men för övrigt är allt precis som vanligt. Vi mår jättebra efter att Stefan ha ridit ut sin maginfluensa och jag en jätteförkylning. Vädret är så där lagom varmt, 20 - 25 grader, mycket behagligt.

Stefan, åter på plats på kärt läge, vid dator och ipad

Lunchdags på altanen, färskpressad apelsinjuice, melon, skinka och jordgubbar, så gott!

Vi spelar åter golf, vilket så här efter golfvila under vår svenska sommar, inte går så bra. Men det är jätteroligt ändå. Tisdag och fredag, då spelar vi och då träffar vi förstås alla våra golfkompisar. Det är ett kärt återseende, mycket kramar och glada tillrop.

Snart på väg ut på golfbanan, rätt så trevligt säger vi!

Vi går en promenad nere på Strand. Vår badstrand, som ligger 5 km från där vi bor. Lika fin som alltid och ingen vind denna morgon. Det är lördag och livräddarskolan är i full gång. Likaså står fiskarna på plats ute i vattnet. Oklart hur det är med fångsten.

Det är så vackert, havet har olika färg varje dag

Med Goda Hoppsudden i bakgrunden långt borta, god morgon på er alla glada människor!