Mirre, Pirre och Virre.

Lill-Virre, minst och den som förändras allra mest under lång bortovaro. Detta år är vi så lyckligt lottade. Vi kan vara borta hela 6 månader för barn och barnbarn kommer och hälsar på. Peter, Miriam och liten Valeria kommer till jul.

Lisa, Ola och minst V x 3 (kanske x 4) kommer och hälsar på till sportlovet. Förhoppningsvis blir det Pirre, Mirre och Virre besök då också, vilket vore jätteroligt, hela stora familjen samlad, alltid fröjdefullt.

Så nu kommer lite bilder på en snabbt växande lill-Virre:

Välmatchat I, leopardstuket, hur inne som helst

Välmatchat II, mamma och dotter i svart, jättefint!

Första gången vi är barnvakter, Valeria är så där 5 veckor. Vi gick lång promenad, lilla V sussade gott hela tiden. Vi gick in  och se, då blev det lite gny, dags för mat!

Miriam hade pumpat ut bröstmjölk och detta fanns i fryst form i små plastbehållare. Snabbtining och sen mat med flaska, vilket gick alldeles förträffligt. Skönt tyckte dom, i nuläge rätt ovana babyvakterna! Men det gick mycket bra med gemensamma krafter.

Lilla V med sin fina fader, stora P

Soffpuss i Smurfstugan, i morgon blir det Berlin för hela familjen.

Berlintripp för att reka inför mycket troligt boende där under en period, okänt hur länge! Lycka till med detta! Så spännande med Berlin, en ung stad, där det händer massor! Dit kommer vi gärna och hälsar på. Dan efter denna träff i soffan flyger jag till Sydafrika och Stefan, spännande, det också!

Familjeträff med 70 och 97 årsfirande!

Snart bär det av till Sydafrika för min del, Stefan är redan på plats. En familjeträff precis innan avfärd är fantastiskt. Att få ha alla syskon, svågrar och svägerskor och mamma Alice nära i minnet kändes så bra.

Mamma fyller 97 den 4 november. Självklart måste denna födelsedag firas lite innan jag ger mig iväg. En mycket hög ålder men tack och lov mår hon riktigt bra. Böjd i ryggen och lite svårt att gå men annars är det mesta fint. Aptiten är god.

Detta är en jättefin bild på min mamma! Hon sitter i bästa stolen, framför all foton på nära och kära iklädd gammal stickad  tröja med min bror Jans kartbok från folkskolan framför sig. Den använder hon ofta när hon vill kolla upp hur världen ser ut. Med sin blommiga kaffekopp på bordet ser hon så nöjd ut. Som alltid står det en blomma på bordet.

Söndag den 22 oktober sammanstrålar vi på Almängs äldreboende. Lena och Monica har fixat och donat och Monica har bakat marängtårta, som är det godaste som finns.

Alla min syskon med respektive kommer, Lena och Ove, Monica och Hans-Olof, Jan och Kristina, Tommy och Gerd. Som grädde på moset kommer Anna, dotter till Jan och Kristina och hennes lilla dotter Liv, 7 månader.

Hela kalasgänget och med marängtårtan i mitten

Finns det något finare än små babysar? Tror inte det, Gammelmormor Alice blir helt charmad förstås precis som alla vi andra!

En liten present till mamma Alice, som egentligen aldrig behöver nåt, men lite portvin, nyttiga saker som Underberg för magen och rosa och vitrandiga trosor kan man inte säga nej till.

Ove har varit krasslig och legat på sjukhus så det var extra roligt att han kunde komma. Den blivande 70-åringen, alltså jag, firas med vacker Ja, må hon leva - sång, en underbar ros, en kär liten ängel och jättefina guldörhängen. Tusen, tusen tack för så fin uppvaktning! Kära mamma, som "bara" fyller 97 den 4/11, kommer att firas ordentligt på sin stora dag.

Och 97-årsjubilaren blev verkligen ordentligt firad. Här kommer ett klipp från kalaset! Lena och Monicas dotter Petra flankerar födelsedagsbarnet med flaggan i topp!

Men, så vet vi alla att nu dröjer det ett tag innan vi ses igen. Trots allt går det ganska bra. Med Facebook, Instagram, med mail och sms och telefonsamtal så håller vi kontakten. Rent fysiskt är det mer än 1000 mil bort men flygresan tar bara 20 timmar. Sköt om er alla, kramar till er alla!

Vänner för alltid, då och nu, härligt!

Gamla vänner från förr, så mysigt det är att träffas då och då. Att vara uppe i Stockholm hos dotter Lisa och hennes familj bäddar för möjligheter att träffa vännerna där. All vänskap behöver näring - det har Maria Lacik lärt mig. Så klokt sagt!

Så är också kära Maria, den jag träffade först en tidig septemberdag. Hela familjen (utom Alexander, som pluggar i Canada) har nyligen flyttat hem från USA till fina Saltsjöbaden. Maria som en gång i tiden, för så där 25 år sedan, var au-pair hos oss i London, har nu haft ett antal egna au-pairflickor och bott utomlands i många år. Schweiz, Grekland och USA har det varit men nu är det Sverige som gäller och säkert blir detta jättebra. Mycket är bra i vårt fina land!

Kärt möte i solen

Maria med vovve och hantverkare på G, framför sitt fina hus

Fina Saltsjöbaden med sitt magnifika Grand Hotell, på denna sidan Stockholm är vi ju så sällan. Mycket vatten överallt, underbart läge helt klart.

Det gäller bara att hitta sin plats. Jätteroligt att träffas, kul att prata, fantastiskt hus med vackert läge,
det kan inte bli annat än bra, tror vi. Tyckte mig förstå att en båt nu pryder sin plats vid bryggan, härligt!
Må gott, Maria och hela familjen. Njut av livet och ha en härlig höst i ert nygamla hemland! Lycka till med alla "bo in sig-bestyr". Med ditt Feng Shui i ryggen, Maria, så kommer ert redan fina hus att genomgå en harmonisk utveckling som du kommer att bli så nöjd med. Det är jag övertygad om!

Kicki, kär vän från Gläntvägen 17, som nu bor i Näsby Park. Så många gemensamma minnen vi har från när barnen var små. Du var ju Peters dagmamma en gång i tiden, nu är  en rasande omtyckt lärare, som sköter en klass 5 med mycken kärlek, respekt och humor.

Käraste Kicki, det är minsann inte lätt att få ett foto på dig! Du är så väldigt motsträvig! Här kom en bild när du precis hade fått ny frisyr, jättefint sa alla, så sant! Stor kram på dig!

En lunch i Gamla stan på italiensk mysrestaurant med ett glas vin en lördag, bättre kan det inte bli. Vi konstaterar att inbjudan till Sydafrika finns kvar när pensionslängtan slår till en vacker dag. Barn och barnbarn måste gås igenom så att vi vet lite hur alla har det, det känns bra, roligt och kärt.

Cecilia, Cilla, vän från ännu längre tillbaka, från realskolan i Kinna och från folkskola i Björketorp, var ett annat kärt möte i all hast. En fika hemma hos Cilla i Skärholmen, fantastiskt så lätt det är att knyta an, när man en gång i barndomen har varit riktigt goda vänner. Vi känner varandras mammor, syskon, säkert finns det en grundtrygghet i det, eller?

Cilla, nybliven 70-åring, lite före mig, jobbar fortfarande som textilkonstnär, se stilig kreation på dockan bakom

Kan berätta att vi två är inte lika Kicki alls, utan när det gäller att ta kort, så får man hålla ut och hålla på, tills det blir bra. Så det här var väl bild nr 10 eller så, bättre blir det inte!! Så fick vi med Cillas moln, de vita och grå "snuttrorna" bakom oss, som ska bli en ny utställning i framtiden

Cia Falk, också au-pair hor oss för länge sen. Vi pratades vid per telefon en sen afton. Kära Cia mår bra. Har jobb men ska söka nytt då projektet på Biblioteket i Botkyrka (tror jag att det var, lite osäker här) har ett slut till sommaren. Men det känns bara bra, spännande att söka nytt!
Allt är bra, med kärleken, med barnen Anna och David, med livet! Härligt, nu har vi en liten plattform att bygga på. Tre år sedan vi pratades vid sist men det gör inget. Det känns bra ändå.

Kära Cia är sig lik, det kan man ana sig till bakom glasen. Särbo i bakgrunden, förlåt Cia, nu glömde jag namnet, kan det vara Martin??