måndag 19 februari 2018

Läget i dagens Sydafrika!

Läget är faktiskt fyllt av hopp och tillförsikt inför framtiden! Detta efter gamle president Jacob Zumas avgång den 15/2 och efter Cyril Ramaphosas tillträde som Sydafrikas president den 16/2. Välkommen säger vi många, många, till denne man, som på många sätt förkroppsligar ett hopp för landet Sydafrika som nation. En man som har lovat att ta itu med korruptionen som genomsyrar samhället inte minst i toppskiktet

Cyril Ramaphosa har hållit ett mycket fint tal till nationen. Talet har jag läst i dag, måndag den 19/2, Nelson Mandelas ande svävar över talet. Han vill precis som Mandela att Sydafrika ska bli ett demokratiskt, rättvist och jämställt samhälle. Varje ansträngning ska göras för att få bort korruption, inom stat och kommun likväl som i privat företagsamhet.

Sydafrika har mycket att ta itu med, fattigdom, ungdomsarbetslöshet, utbildning, företagsamhet för små och stora mm. Han betonar kvinnornas roll i samhället och kommer med konkreta förslag på förändringar som ska göras, som tex ändra sätt som styrelser sätts ihop så att enbart folk med kunskap och expertis kommer i fråga. Nuvarande genomgång som elbolaget Eskom erfar kommer att göras på andra statsägda företag. En Community Policing Strategy kommer att bli implementerad under året med syfte att polisen ska återfå allmänhetens förtroende och säkra fullt fokus mot brottslighet. Detta och mycket mera sa Cyril Ramaphosa i sitt tal. Det har bemötts med en oerhört positiv respons. Man blir så glad.

Samtidigt så jagas Zumas allierade, de tre Guptabröderna och även Duduzane, Zumas son av polisen. Stora prissummor har utlovats av privatpersoner. Det är inte lätt att heta Gupta eller Zuma nu, må dom bli fasttagna snart och ställas inför rätta. I skrivandets stund verkar det som dom flytt till Dubai. Förhoppningsvis kan dom fångas in med Interpols hjälp?

Angående Cyril Ramaphosa så har han en mycket trovärdig bakgrund. Han arbetade tillsammans med Nelson Mandela och skrev konstitutionen. Han var Nelsons kandidat att efterträda honom. Istället blev det Thabo Mbeki och sedan Zuma. Ramaphosa har en gedigen bakgrund i ANC och också i NUM, gruvarbetarfacket och när det inte sedan blev en politisk karriär så gick han till affärsvärlden. Han blev rik men har aldrig beslagtagits med några oegentligheter. Jag tror och hoppas att denne man är bra för Sydafrika. Jag tror också att Ramaphosa har förberett sig noga, vi håller tummarna för att det är det han har gjort i sina "tystare" stunder här nere. Stort och varmt Lycka Till!

Vad händer mera? De sista årens torka i Kapregionen och det låga vattenståndet i vattenreservoarerna, som närmar sig katastrofläge är förstås Kapregionens stora bekymmer. Jo det har regnat, 16 + 15 mm de sista veckorna. Alldeles för lite förstås. Men hushållen har äntligen blivit bättre på att spara. Jordbruken och vingårdarna har efter att det mesta är skördat, dragit ner på sin vattning likaså. Day Zero dvs den dag då vattnet i kranarna stängs av och människor får gå till speciella vattenutskänkningsställen, för att få sin vattenranson, har skjutits upp från maj till juni.
Bildbeviset, 16 mm en dag!
Under tiden så käbblar ledningen i Kapstaden om makten och vattenproblemet. Borgmästare Patricia de Lille har gjort sig omöjlig och det bråkas rent allmänt om vem som gjort vad och inte. Inte så bra i denna vattenbristens tid.

Arbete pågår, det borras efter vatten, avsaltningsanläggningar sätts i bruk, vatten forslas hit från andra delar av landet. Bara på andra sidan av Hottentott Holland, vår nära bergskedja österut, finns det vatten, ingen torka. Dom är förstås inte så pigga på att dela med sig. Det finns mycket fruktodlingar österut och dom vill behålla sitt vatten.

Samtidigt, många har egna borrhål, med vatten som kan användas med viss restriktion, kanske bara kan användas att vattna med, vilket innebär att det finns förhållandevis mycket grönska ändå. Vissa områden har också mera regn.

Så Sydafrika är på många sätt lika vackert som alltid. De inhemska tåliga blommorna blommar, vinrankorna och träden är vackert gröna, gräsmattorna är förstås gula eller bruna. Blommor som behöver mycket vatten har svårt att överleva. Långsiktigt är det självklart inte bra. Hur går det med nästa års skörd om det inte regnar?

Inga stora bränder har vi sett. Torkan borde ju göra att det lätt börjar brinna men i princip ingenting. Misstanken om att tidigare års bränder är anlagda växer förstås. Nu finns det inget vatten att släcka med och då vågar folk inte tutta på - kan livet vara så krasst?
Vår uppfart, vi har ingen gräsmatta. Uppfarten kantas av bougainvillae, lite palmer och passionsfruktbuskar med mycket mogen passionsfrukt just nu, jättegott!

Utsikt från Rust En Vredes vingård, det är torrt!

Vindruvorna är mindre, färre, skörden blir alltså mindre och ovanligt sen men druvorna blir sötare. Detta skapar en högre promillehalt i vinet, vilket man kanske inte vill ha.

Så här kan det också se ut, en prunkande köksträdgård på Longridge, som är vingård och restaurang med eget vatten.
Klart att det är bättre än att gå. Det finns hur mycket överlastade bilar och lastbilsflak här som helst. Men vänta 50 år, då kan det se helt annorlunda ut. När jag var liten för 60 år sen hade vi ingen personbil i familjen utan det var lastbilsflak som gällde. Inga säkerhetsbälten då heller!

Sist men inte minst, häromdan såg vi denna fullpackade bil passera oss på vägen. Skulle tro att dom tre som vi kunde vinka till hade det bäst och mest luft att andas. Men ändå de snart 10 år vi har varit här, massor har hänt! Vägarbetare och vingårdsarbetare har arbetskläder, samhället är mera mixat, och ändå inte, då alla egentligen lever i sina enklaver med människor av samma färg och form. Men fler och fler har bra jobb och utbildning. Allt tar tid men en sak har vi lärt oss, Stefan och jag, och det är att alla människor här vill hjälpa. Det finns så mycket vänlighet och värme i detta land och också så mycket framåtanda.

Sen är det som i många andra länder, det verkar finnas mera pengar att bygga vägar för (vilket också behövs) än det finns till att ha vettiga skolor för barnen. Kanske blir det ändring nu, mycket ändringar, vi får se, spännande!




Alla Hjärtans dag i Sverige och i Sydafrika

Allra först, 14e februari, det är vår kära dotters bröllopsdag. Så här fina rosor fick hon av äkta maken Ola, härligt! På jobbet dessutom, en sån fantastisk överraskning när det mitt bland möten och annat  kommer rosor!!
Glad dotter med superrosor! Tummen upp, Ola!
Nere i Sydafrika går vi på skolbesök på Valentindagen. Vi besöker vår skola ACJ Pkadade där vi har många av våra Imibalabarn. Vi åker dit tillsammans med Noeki, som är chef på Imibala och Bettan och Jan Levin, som är optiker och har ett glasögonprojekt, främst i kåkstaden Khayamandi utanför Stellenbosch.
Vi har ett mycket bra möte med rektor mr Majingo och hans båda Deputy Principals, mrs Lehoke och mrs Ngcukana. Vi pratade om vårt fortsatta samarbete och Stefan lade förtjänstfullt fram våra tre tilltänkta projekt, främst vårt glasögonprojekt med Bettan och Jan Levin. Allt mottogs med stort intresse och vi satte upp ett datum för synundersökning av alla barnen, 14/3 kl 9.

Dessförinnan skall en lärare ha utsetts som koordinator, som kan samordna barn och ordning. Noeki kommer också att se till att föräldrarna får möjlighet att underteckna ett "consent", en medgivande att detta var OK.

Vi pratar om besök av tandläkare och tandhygienister och bestämmer en tid i oktober. Vårt tredje projekt är Samira och hennes tvättbara pads och trosor till tjejer som behöver, så att de kan gå i skolan även på sina menstruationsdagar. Båda deputydamerna säger att det är finns ett behov, att det är jättebra. Vi får ett infomöte inbokat för Samira och oss den 13/4 kl 11. Härligt, vi är på G ...

Mycket bra, vi avslutar mötet. Ungefär samtidigt ringer det ut och massor av barn kryllar ut på skolgården. Många i röda, fina kläder - det är ju Happy Valentines Day.

Skolgården på ACJ Phakade, massor av barn. Det syns inte men längst fram lite till vänster spelas det musik, högt och härligt. Det har rektorn ordnat för arr det är Happy Valentine Day!


Glada töser

Fina barn, alla gillar att bli fotograferade. Rektor Majinga och Stefan i bakgrunden

Vi träffar en svensk tjej utanför rektorns kontor. Hon heter Tilda och jobbar sen 6 år tillbaka volontärt i en organisation, GVI, Global Vision International. Just nu håller hon tillsammans med flera volontärer i sportverksamheten på skolan(finns ingen gympalärare). Dom undervisar barn som behöver träning, "one to one". Full av entusiasm, längtar inte hem.

På kvällen är vi bjudna på kalas, minsann i kärlekens tecken. Vi är 30 personer som är bjudna hem till Björn och Samira på middag med dans, så trevligt!
Vilket kalas, så trevligt!
Och trevligt det hade vi verkligen! Ingrid, som fyllde 80 år denna dag, hade världens swung i sin bugg och Janne Tagesson haltande knäproblem försvinner helt när han ska dansa! Visst är det fantastiskt, vi hade så trevligt! Tack Samira och Björn för en så trevlig fest med jättegod paella och crepé Susette och underbar musik.

Imibala Golf Cup 11/2 2018

Så kom den då, den stora dagen som vi arbetat mot i 5 veckor. Vi var väl förberedda, vi hade ett bra gäng som hjälper till på själva dagen. Annemarie och Eric hade hjälpt till hemma i garaget med att sätta på vouchrar på alla vinflaskor, som alla spelare får i gåva av Madame Rupert. Kvällen före kom dom igen och också Thomas och hjälpte till att köra vinflaskor mm till Strands Golfklubb, där vår cup går av stapeln.

Kl 8.30 söndag den 11/2 är vi på plats, resten av gänget dyker upp kl 9. Första uppgiften är att ställa allt i ordning inför dagen. Vi bär välkomstvinflaskor och lotteripriser och ställer upp fint och snyggt på långa bord. Rod, Strands restaurangmanager finns på plats och ställer i ordning ett jättefint välkomstbord med snacks, bullar, frukt och godsaker, vi tackar och bugar.
Stefan och Annemarie med bra Imibala plakat, som vi lånat från Imibala
Henrik, Jessica, Sigbritt, Kjell, Nina, en del av vårt proffsiga hjälpgäng framför bordet med dom stiliga vinflaskorna Madame Rupert skänkt. Extra fina i år, kanske vill hon premiera uthålligheten och 5-årsjubileet!

Henrik har med sig sin cykel och en karta över cykeltävlingsrutten på Cape Town Cycle Tour han snart ska delta i och samtidigt sponsra Imibala. Bevan, vår knivslipare, kommer och ställer upp sin bil för att slipa knivar. Marius, slaktare i Somerset West kommer med 10-årige sonen och sätter upp et bord med trevliga smakprover på goda korvar.
Bevan slipade knivar för 1 510 Rand. Det blev många knivar, Bevan är inte dyr. Han gav bort 50 % av sin förtjänst till Imibala den dagen! Så generöst, stort tack, Bevan!
Kl 10 kommer tjejerna som ska sälja lotter och folk börjar så smått droppa in. Första start går kl 11, sista start strax före kl 13. Snart går starten, 4 och 4 teamar upp och slår ut. Många gillar att tävla och vi har massor med fina priser.
Strands golfklubb med Hottentott Holland bergen i bakgrunden. Här ska vi spela vår Imibalagolf, lycka till alla!

Gun framför klubbhuset, förbereder sig för att gå ut.
Spelare i full sving

Samira är med

Eva och Rosa efter fullbordat värv
Fem timmar senare, spelare börjar droppa in och några av våra Imibalabarn är på väg in. Prisbord, lotterivinster och auktionsföremål är flyttade en trappa upp där avslut och kalas skall vara.
En liten del av vårt magnifika prisbord. Lisa och Nina skötte dragningen av våra lotterier föredömligt snabbt och enkelt.
Våra barn kommer från två skolor. Tvillingarna Nombulelo och Bulelwa och deras kompis Simamkele har varit med oss varje år i fem år och kommer från Simanyene High School. Asive och Jolane kommer från ACJ Phakade Primary School, som ska bli "vår" skola framöver. Vi ska försöka samla barnen där så att vi lättare ska kunna hjälpa med lite extra saker.
Alla våra fem närvarande barn som sponsras av Imibala, Ruben från Imibala och vi.
Asive och Jolene går båda i ACJ Phakade, som i framtiden ska bli "vår" Imibalaskola.


Tvillingarna Nombulelo och Bulelwa och deras kompis Simankele. Dom är 15 år och går i grade 10.
Vi äter en god middag, vi väntar på att alla spelare finns på plats, barnen säljer dom sista lotterna med en vuxen medhjälpare. Barnen tyckte det var så gott så dom får dubbla portioner, härligt!

Det blir lotteridragning, auktioner och sist men inte minst prisutdelning!
Här dras lotterivinster. Katarina är glad vinnare

Auktion på dom fina fotbollströjorna. 3 500 Rand trillade in här. Striden var knivskarp. Vår vän Lars-Göran knep dom innan H&M i Kapstaden lade vantarna på dom.
Glada lagvinnare i Golftävlingen! Thomas, Gette, Samira och Ingemar tog en hedersam 5e plats. Bra jobbat!

Snart är det avslut! Vi är trötta men glada! Det har varit en strålande dag: Vi har sålt lotter för 25 000 Rand. Vi har fått in 24 500 Rand på auktioner.
Den allra bästa inkomsten var på en superfin middag på Longridge vingård där mat och vin sätts samman av riktiga proffs. Sydafrikas bästa sommelier, en svensk som heter Joakim Hansi Blackadder var nämligen med oss och presenterade detta pris.  Han presenterade också sig själv och det företag han arbetar i tillsammans med Barry. Den sistnämnde är vår kontakt som också gav detta underbart fina pris, som till vår stora glädje inbringade hela 11 000 Rand.
Nu avslutar vi denna dagen med en rätt så nöjd och lite matt Inger. Helt klart har vi varit lite speedade på sistone så härligt att den stora prestationen är över. Dagen har gått bra! Tack Stefan för gott samarbete!
Dagen efter konstaterar vi att inklusive allt på dagen, inklusive fotbollsdagen den 21/1, inklusive Ingers födelsedagspengar i november, inklusive allt som komma skall, så kommer vi att gå ihop. Det är vi så tacksamma för. Vi har allt varit lite oroliga för detta. 120 000 Rand är mycket pengar. Men tack, tack, tack till alla hjälpsamma vänner överallt för er hjälp och support. Underbart att ni finns, tack!

Fyra födelsedagsbarn!

Vi måste bara ha ett födelsedagskalas! Så många som har fyllt år av nära och kära här i Sydafrika och ingen riktig ordning på kalasen. Så den 28/1 bjöds det till gemensamt kalas på Bergabo!

Lisa och Thomas kom, Ulf kom med Sophia, Martin, Hampus och Svante och så kom Martins föräldrar, Malou och Svante. Vi blev hela 9 vuxna och 2 små barn.

Födelsedagsbarnen fick var sitt diadem så vi kunde hålla ordentlig ordning på dom. Detta var mycket uppskattat minsann. Diademen satt som gjutna på allas hjässor hela kvällen, succé! Här kommer dom fyra jubilarerna, Sophia som fyllde 16/1, Lisa 21/1, Stefan 23/1 och Ulf fyller den 2/2, så fina!
Hampus älskar rosa, som tur var hade vi ett diadem till Hampus också! Det packades ner och skulle åka med hem till Göteborg

Med så mycket trevliga människor blev det så klart ett jättetrevligt kalas. Vi bjöd på traditionell middag med GT och melontilltugg, oxfilé extra god med dito sallad, blomkålspuré och smör. Kladdkaka därefter. Grattis alla jubilarer, tre i efterskott och en i förskott, kram på er!

söndag 18 februari 2018

Tisdagsgolfens 10-årsjubileum, vilken fest!

10-årsjubileum för tisdagsgolfen den 23/1, vilket kalas det blev! Rolf och Jessica styrde och ställde, donade och fixade, funderade och funderade lite till! Ingen ansträngning var för stor. Dom ville så väl och ville att allting skulle bli tiptop och något att minnas!

Det blev det! Som minne har vi en fantastisk knallröd golfhandduk, broderad med vårt namn, ett Afrikaträd, golfsymbolen för Sydafrikagolf och så klart tisdagsgolfen och datum. Outslitlig helt säkert, bästa kvalitet!

Men denna dag är ju också Stefans födelsedag! Han blev vederbörligen firad denna tisdagmorgon av sin hulda maka men kaffe på sängen och presentöppnande hanns inte med. Men Ja må han leva blev det och Ja, må han leva blev det en gång till då alla golfkamraterna stämde upp och sjöng vackert.
Grattis darling mitt i allt 10-årsfirande!

Återgång till jubileet, först spelar vi golf på tisdagsgolfens nuvarande golfbana Stellenbosch och hade en väldigt trevlig dag i vackert och varmt väder. Därefter blir det kortkort dusch, vilket är värt att nämna i dessa torktider, en njutning när man är supervarm. Somerbosch nästa, där galalunch är förberedd, mousserande vin, förrätt, huvudrätt kingklip alt oxfilé och så golftårta, allt jättegott.

Stämningen är mycket god redan från början. Det är vackert dukat, det är trångt och festligt och blå och gula ballonger överallt. Elisabeth Sontin och Lena Gutberg har diktat var sin visa om tisdagsgolfen, dess människor och fröjder. Vi sjunger av hjärtans lust.
Här har vi ett glatt hörngäng med en vinkande Lisa i mitten

Jag hade det väldigt trevligt tillsammans med Tord från Bollebygd

Rolf, festgeneralen, var mycket nöjd.

En del av gänget, vi var 60 personer som firade, Janne, Lisa, Hans, Kerstin och Lasse på kanten
Underbara golftårtor, inte en gnutta kvar när vi alla 60 var färdiga!

Vi blev överraskade av kocken med ett delikat sydafrikanskt bakverk för oss alla att smaka på, chokladigt och smaskigt. Jessica beundrar!
En confettiexplosion drabbades vinnarna av, så festligt. Här är det förstapristagarna lag som fnissande chockas av allt smått, glittrigt och härligt!
Efter avslutad prisutdelning är det dags för ballongsläpp. Alla får var sin heliumballong och vi drar i samlad och något ostyrig grupp, så som grupper plägar vara, ut mot öppen yta. Vi inväntar alla, sen inväntar vi Rolfs signal och sen släpper vi!!!
Snart är vi alla samlade, håll i ballongerna!

Lugn och fin, inte släppa än! Vänta tills Rolf säger till!


Nu, iväg alla vackra svenska ballonger!

Tack underbara Jessica och Rolf för ett så fint jubileum, så roligt och kärleksfullt arrangerat! Tack!
Alla glada festdeltagare

Fotboll Sveriges tjejer och Banyana Banyana 21/1

Den 21/1 var det fotbollsmatch mellan Sveriges damlag och Sydafrikas damlag, som kallas för Banyana Banyana, vilket betyder flickor, flickor på zulu. Extra roligt var det för Banyana Banyana, för det var första gången dom fick spela på Kapstadens Stadium. Helt krasst kan man säga att damfotbollen och damidrott över huvud taget är inte högt skattat i patriarkala Sydafrika.

Jag har roat mig med att jämföra Cape Times sportsidor med Svenska Dagbladets sportsidor och främst tittat på antal bilder av kvinnor och män. SVD är absolut 50/50 men Cape Times har ytterst sällan bilder på kvinnliga idrottare. På två veckor i december var det en enda bild, förmodligen bara ett enda reportage. OK, det var egentligen inte detta som var viktigt just nu men det är ändå intressant, tycker jag och irriterande till tusen!

Men nu var det tjejfotboll som gällde. Stefan hade kontakt med Svenska Fotbollsförbundet och fick info om när och var matchen skulle spelas. Sen försökte jag få tag i biljetter och det var stört omöjligt. Ingen av dom vanliga, Computicket, Webticket m fl, ingenstans fanns biljetter att få. Jag ringde Cape Town Stadium en gång, inga besked. Jag ringde några dagar senare igen och då fick jag besked att en kille som hette Paul Russell på Sydafrikas Football Association skulle kunna ge besked.

Javisst sa Paul Russell, jag fixar fribiljetter. Tusen tack, sa jag, underbart, ska vi komma in till Kapstaden och hämta? Nej, jag kommer ut till Somerset West och hoppsan, så kom det ett rött och vackert pussmärke!!

Oj då tänkte jag och nästa gång vi kommunicerade kom det tre pussar till!! Och sen skrev han, jag blev lite försenad, kan vi ses i kväll och lämna över biljetterna? Eller i morgon kom det sen!! Jag valde i morgon och tog Stefan med mig som eskort.
Vi träffades på Mug and Bean uppe vid Waterstone Village och se, vi fick 200 fribiljetter! Väldigt bra, vi tackade och bugade!
Nu var det så här att dom där 200 biljetterna var ganska viktiga för oss. vi hade nämligen gått ut med att vi fixar biljetter. Sen lärde vi oss också att alla kunde få fribiljetter genom Computicket men det var inte klart förrän sådär 3-4 dagar före matchen. Det är inte heller så enkelt att få så många biljetter via Computicket, som vi ville ha.

Stefan kom nämligen upp med idén att vi ordnar fribiljetter men sen tar vi 50 Rand/biljett (ca 35 kr) och så går det överskottet till Imibala. Vi sålde allt som allt 165 biljetter av de 200 och fick in  8 250 Rand. Fantastiskt bra timpenning trots allt bestyr med ostyrige Mr Russell.

Mr Russell visade sig ändå vara en tillgång. Han kom upp med idén om signerade fotbollströjor och ordnade en från Banyana Banyana. Stefan ordnade en från Svenska laget och både såldes på auktion på Imibala Cupdagen för en god slant, 3 500 Rand. Fantastiskt bra! Tack vare fotbollen fick vi alltså in sammanlagt 11 750 Rand till Imibala!
Tröjorna, signerade, knallgula och stiliga!

Det bästa var att alla som köpte biljett fick besked om att det var gratisbiljetter men att vi tog 50 Rand till Imibala och det tyckte alla var bara bra! Tack alla för er generositet!

Men hur var då själva fotbollsdagen? Jo, helt enkelt jättebra! Vi hade så roligt, tiden gick så fort! Alla vi svenskar satt samlade på en sektion mitt på långsidan. Stämningen var i topp.
Ett laddat svenskgäng!

Samira med extra stora flaggan. Samira var hejaklacksledare nr 2!

Gun, Ingmar och Bärbel har laddat!

Den här killen sålde dricka men han var så laddad han också, heja Banyana Banyana!

Heja Sverige
Hejaklacksledare nr 1, Stefan

Svenska tjejerna var hur proffsiga som helst och spelade i mina ögon ett jättebra fotboll. Banyana Banyana var snabba på foten och duktiga men hade svårt att stå emot starka svenska tjejer med mycket styrka, bra teknik och massor av erfarenhet. Resultatet blev 3-0 till Sverige och det var välförtjänt!
Svenska tjejerna tackar för supporten, applåderar sina läkarsupporters! Tack tjejer, det gjorde ni bra! Banyana Banyana i gula tröjor till höger i bild.

Sist men inte minst, prins Carl Philip var där men sin Sofia. Även Frida Westergren var där, Sofias kompis i Project Playground i kåkstaden Langa. Självklart hade dom specialträff med tjejerna efter matchen, kul!
Med lite god vilja så ser ni säkert Carl Philip och Sofia stå där nere. Kul att dom var där!