Högtydligt överlämnande av Imibalacheck!

Måndag 26/3 var det dags att överlämna årets Imibalacheck till Imibala. 120 000 Rand för 100 barn - vi har gjort ett gott jobb! Vi har hjälpts åt! Vi kan vara stolta!

Klockan 11 samlas vi, påskveckan har börjat, vi är inte så många, 12 ungar som får sina kläder och 12-13 svenskar som kommer för att se och möta glada barn.

Tackbrev ska skrivas, alla är inte så bra på engelska. Thulie visar på tavlan så att det blir bra.

Greta basar för klädförrådet och det gör hon jättebra. Glad och god berättar hon om dom minsta, som är korta i rocken och får stå på en pall för att se och förstå vad som pågår. Hon berättar om tösen, som snabbt tog ledarrollen och bossade alla runt i kön, styrde och ställde. Hon berättade om tonåringarna, som vill ha korta kjolar

Stefan berättar om alla pengarna, alla får läsa tillsammans vad som står på checken. Så bra att alla kan lite engelska och så bra att vi därför kan prata med varandra.

Alla ska vara med, heja alla Imibala barn och alla vänner!

Snackiga barn, kul att prata med

Bus med Lars-Göran, dagens bästa fotograf!

Uppdraget är genomfört, årets summa pengar har vi lyckats få in. Via Hasse och Rolf har vi också fått ett gott bidrag, 15 000 Rand, från alla fredagsgolfens spelare. Fantastiskt bra, då har vi pengar till våra barn, som behöver glasögon.

Lunch efteråt är tradition. Kanske börjar vi en ny tradition, denna gång var vi på Henri´s och åt bara jättegott! Henri´s är dessutom fina och långvariga Imibalasponsorer!

Shosholoza Railways

Vi har åkt tåg med Shosholoza Railways från Kapstaden till Johannesburg. En ren nöjestripp i syfte att se lite mera av Sydafrika. 160 mil, 27 timmar, avresa en tisdag morgon kl 9.05.

Rutten, Kapstaden - Johannesburg. Vi stannar 15-20 minuter på 3-4 ställen på vägen.

Detta innebär uppstigning 3.45, minibuss hämtar upp 4.45, allt detta i syfte att inte fastna i köerna in till Kapstaden. Självklart var vi nu så tidiga så kl 6 var vi på plats på Centralstationen, inga köer före 6 alltså. Vår väntan var lååång! Lite före 8 släpptes vi in i loungen där vi fick morgon kaffe och en mysig muffins. Tack, det satt verkligen fint!

Gänget som åkte, Lars o Agneta, Lisa och Thomas, Inger o Stefan. Här sitter vi i loungen med morgonfikat. Det är lite kallt, tröja och jacka på.

Tåget är blått, det är fint, helt och rent. Vi bor i tvåmannahytter som bäddas till två helt okej sängar framåt kvällen. Under den lilla bordsskivan finns ett handfat med rinnande vatten för tandborst och tvätt. Dusch och toa i korridoren, allt rent och fint.

Det finns en loungevagn med bar för umgänge, kortspel och ev drinkar. Mat serveras i en egen vagn. Trerätterslunch, afternoontea och fyrarätters middag med lite ljummet vin. Helt OK mat och dryck.

Exakt 9.05 strävar vi ut på spåret. Det går inte så fort, så där 80 km/tim kanske. Man ser bra.

Vi åker Premier Class, lite fint är det. Men det finns ju finare tåg, tex Blue train, som vi mötte på vägen. Vad är då skillnaden? Ja, utsikten är densamma men Blue train hade kristallglas och blommor i restaurangvagnen - det hade inte vi! Dom hade också sängar i höjd med fönstret så man kunde verkligen ligga och titta ut, säkert mysigt. Sen finns det ett ännu finare tåg, jättedyrt, att jämföra med stiliga Orientexpressen. Men vi var nöjda!

Vi färdas genom Swartsland, mycket vingårdar.

Är inte säker, kan detta vara Hex River? Ligger i så fall nära Hex River Tunnel, som vi passerade igenom. En tunnel, som är 13,4 km lång! Höga berg och fina dalar, inte helt lätt att ha koll på vad allt hette, info inte helt bra, men vackert.

Nu har vi kommit till Great Karoo, bara stäpp, ogästvänligt, inte mycket som lever här. Lite enstaka får kunde man se men då var det inte fullt så här torrt.

Vi åker förbi en jättestor solcellspark. Solceller är på kraftig frammarsch i Sydafrika. Få länder är så väl lämpade för solkraft som just Sydafrika. Antalet soltimmar är högt.

Vi håller ut till kl 22, sen tar den tidiga morgonen ut sin rätt. En del av oss sover bättre än andra. Det är mycket ljud från högljudd räls.

Men framåt halv 6 blir det tyst. Tåget står nämligen stilla. Det visar sig att det kommer att stå stilla i 5 1/2 timme.

När vi vaknar så regnar det, härligt! Men tåget står stilla!

Tågmanagern kommer med kontinuerlig info. Han börjar redan tidigt prata om att resan kanske måste avslutas med minibuss de sista 40 milen till Johannisburg. Äsch tänker vi, tåget kommer väl igång? Vi fördriver tiden.

Vi spelar Plump och Yatsy. Lisa är ständig protokollförare.

Stefan håller igång, alltid redo med sin ipad.

Tåget är eldrivet och till slut lyckat det komma igång och transporterar oss till närmsta samhälle, Kristiania, som såg riktigt översiggivet ut. Men se minibussföraren och bil fanns på plats och var från Shosholoza högkvarter i Johannisburg.

Vi traskar av tåget på en övergiven perrong men se vi kom vidare även på detta sätt! Thomas vinkar glatt!

Det visade sig att chauffören var tidigt uppringd och hade kört 40 mil från J-burg och skulle nu åka tillbaka dit med oss. Helt klart förstod tågmanagern fortare än vi att detta löser sig inte, kalla på hjälp! Hur det gick med tågets övriga passagerare förtäljer inte historien men vi hann med vårt flyg tillbaka till J-burg utan problem.

En hälsning från N12 och boskapen, som helt plötsligt bara måste lugnt spatsera tvärs över vägen.

Tack så mycket Shosholoza Railways! Vi tror inte att SJ hade grejat detta! Vi fick en bra resa de sista 40 milen. Fin väg, N12, grönt och fint, ingen brist på regn. Väl framme i J-burg, såg vi Soweto på avstånd, vi åkte förbi tre jättestora gruvor och följde ringlinjen runt staden genom mycket väl besuttna medelklassområden. Inte en kåkstad så långt ögat kunde nå. Flygplatsen visade sig vara välordnat, fylld med vänliga, hjälpsamma människor. Mango Airways tog oss hem till Kapstaden. Skönt att vara hemma igen. En utflykt på två dagar räckte fint denna gång.

Syn test med Bettan och Jan på "våra" Imibalabarn

Så var det dags, synundersökning den 14/3 på våra 82 Imibalabarn på ACJ Phakade. Resterande 18 finns på olika Secondary Schools. Synundersökningen är den första i raden av våra tre projekt, som våra vänner i svenskgruppen har lovat att bistå med för "våra" Imibalabarn. Senare kommer Samira med sitt Padsprojekt så att flickor kan gå i skolan trots att dom har mens. Mot slutet av 2018 kommer tandläkare Kerstin Lundgren med tandhygienister. Dom kommer att undersöka barnens tänder, ge råd om tandskötsel och vådan av att äta och dricka för mycket sött.

Men optikerna Bettan och Jan står först i tur. Kl 8.30 en helt vanlig onsdagmorgon träffas vi på Primary School ACJ Phakade, en nybyggd och fin skola mitt i kåkstaden Nomzamu på Strand. Här finns 1300 barn och i varje klass går minst 40 barn. Den verkar mycket välskött med bra lärare och med mycket ordning och reda. Inte minst är rektorn, Mr Majingo, en jättebra person, som vi har träffat flera gånger. Han är också tacksam för all hjälp eleverna i hans skola kan få.

Här är vi på G.... Rektor Majingo längst till vänster, sen Jan, Bettan, Stefan, Nina, Lisa och Inger

Här har vi träffat svenska Tilda, som tillhör världens största volontärorganisation, GVI, Global Vision International. GVI har funnits på ACJ ett antal år även innan skolan fick nya lokaler. Här ansvarar Tilda och alla hennes medvolontärer för sportverksamheten, för undervisning för enskilda elever, för ett program, som förbereder unga tjejer för vuxenlivet mm. Bara viktiga saker! Och allt i samråd med lärarna och vad dom säger behövs, klokt.

Men i dag är det syntestningsdag. Vi ska vara i biblioteket. Vi lastar in all utrustning. Bettan och Jan instruerar. Dom har stor vana efter ett antal kliniker i kåkstaden Khayamandi i Stellenbosch. Tilda introducerar sin vän Charlotte, som kommer att ge ovärderlig "hålla ordning på barnen" hjälp under dagen. Mr Majingo har med sig vår kontaktperson, Wandile Mqulwana, lärare och "Health and Environment coordinator" på skolan. Även hans hjälp är guld värd. Han talar xhosa och hjälper oss med info till barnen då och då. Även om barnen kan prata en del engelska så är det ju inte deras förstaspråk.

Charlotte kollar barnens namn och att namnlistan stämmer. 10 barn kommer i taget. Lite tysta och vet inte riktigt vad dom ska förvänta sig.

Stefan sköter apparaten som tittar in i en pupill i taget och mäter (enkelt uttryckt) ögats synförmåga/ev närsynthet eller långsynthet. Lisa ser till att alla sitter fint framför apparaten, Nina antecknar avläsningsresultat.

Bettan och Jan med två adepter, Wandile översätter och förklarar

Klassisk syntest med enkla gafflar. Jag pekar på tavlan och barnen visar åt vilket håll pinnarna pekar.

Här sätter Jan och Bettan in olika linser i dom specialkonstruerade glasögonen. Dom verifierar/dubbelkollar därmed resultatet från Stefans avläsning i apparaten.

Som helhet gick det jättebra, tack alla flitiga arbetar! På 3 1/2 timme testades 82 barn. Av dessa fick två glasögon på stället och 5 barn behöver få glasögon utskrivna av en optiker. Snälla Bettan och Jan kollade också synen på flera lärare och två av dom fick tacksamt glasögon på plats också.

Hur gör vi då för att hitta en optiker som till ett bra pris kan ordna glasögon till våra fem barn? Vi funderade ett tag och sen kom Stefan på att vi ber Mariette på Imibala att prata med den lokala glasögonbutiken på Bright Street, granne till Imibala. Och se, det gick ju alldeles utmärkt. Dom ville gärna hjälpa och lovade oss proper syntest och glasögon till våra fem barn till ett mycket gott pris. Så tusen tack till Nico och till ägaren Steve Trimby som ställer upp på detta och tycker att det är viktigt.

Som avslutning på dagen måste vi bara visa vita tavlan i biblioteket och sagan om Sammy the Sperm.

Lätt som en plätt, cover Sammy with a condom!

Den här texten stod bredvid. Detta går GVI volontärerna igenom med tjejerna i de två högsta klasserna, 6an och 7an, under 45 minuter 2 ggr i veckan. Jättebra ämnen att prata om. Skulle vara jättebra att prata om i svenska skolor också. Blir toppen med Samira och hennes pads här.

Henrik the Imibala Biker!

Ännu ett projekt i Imibalas spår är vår vån Henrik Wettergrens insats i det 11 mil långa cykelloppet Cape Town Cycle Tour, världens största cykeltävling där alla tävlande får en sluttid! Det är tufft, backe upp, backe ner, runt nästan hela Goda Hoppsudden. 35 000 människor cyklar, Godahoppsudden och stora delar av Cape Town stängs av söndagen den 11 mars då loppet går.

Det fina med Henrik är att han vill cykla för Imibala. Det som är ännu bättre är att om männislor satsar pengar på honom i tron att han ska lyckas så satsar han själv lika mycket pengar.

Före loppet cyklade Henrik ca 10 mil i veckan. Han är en stor och lång kille och väger säkert 110 kg, vilket kan vara rätt så jobbigt. Dom flesta cyklister är tunna, smala och har inte många extrakilon på kroppen. Men den stora faran är annars förstås alla cyklister som inte är så erfarna. Att köra omkull kan ha ödesdigra effekter.

Här visar Henrik hela rutten på Fredagsgolfen. Start och mål i Kapstaden. Kurvan längst ner i bild visar höjddifferenserna.

Mariette på Imibala lånade mycket gärna ut en fin Imibalatröja till Henrik. Imibala betyder många färger på xhosa.

Den stora dagen går av stapeln. Allt går bra, trots 2 punkteringar och svår kramp i låren i en av dom superlånga uppförsbackarna. Krampen löste sig efter 10 minuter och innerring byttes två gånger. Andra gången hittades orsaken till punkteringen, en liten glasskärva. Sen gick allt bra. 4 timmar och 40 minuter! Målet var 4 tim och 20 minuter men kramp och punkteringar tar sin tid.

Vi är mycket glada att allt gick bra. 2 dödslar bland cyklisterna och en funktionär som blev påkörd och inte klarade sig.

11 600 satsades på att Henrik skulle fixa det och det gjorde han ju med den äran. Henrik sponsrade därmed Imibala med 11 600 rand, vilket gjorde att summa summarum blev 23 200 Rand. Mycket, mycket bra! Dessa pengar är välbehövliga och kan användas tex för glasögon, om det behövs efter planerade syntester på våra barn framöver.

Vi ordnade också ett lotteri runt detta för att stimulera sponsringen vilket vi tror bidrog till lyckat resultat. Första pris var nämligen en trerätters lunch på fina, fantastiska Overtuur på vingården Hidden Valley där vi var med Miriam o Peter bara häromdan. Vår vän Eva vann detta trevliga pris. Sen delade vi ut mer än 50 priser. Allt överskott efter Imibala Golf Cup, som nu kom väl till pass. Tack alla fina sponsorer än en gång för allt ni bidragit med!

Några dagar till ...

Vi får ett par fina dagar till innan Miriam, Peter och Lilla Valeria åker i väg hem till Berlin igen. Peter jobbar en hel del men hinner med lite mera surf. På måndan har vi bokat avskedslunch på Overtuur på Hidden Valley. Det är Bertus Bassoons prisbelönta ställe, en av de 10 bästa restaurangerna i Sydafrika.

Man kan väljs på en 7-rätters avsmakningsmeny och en 3-rätterslunch. Vi bestämmer oss för en 3-rätters och det ångrade vi inte, så gott! Fisk till huvudrätt, super, men det allra bästa var en fantastisk efterrättssufflé, stor, välsmakande och helt enkelt fantastisk! Superbt ställe! Valeria är med, sköter sig jättebra. Sitter i knät och flyttar lite från den ena till den andra, ser nöjd ut mest hela tiden, äter lite fruktpuré.

Sista dagen, tisdag, planet går sent på kvällen. Vi konstaterar att nu ses vi inte förrän i maj, Öppna upp Hunö helg! Härligt att tänka sig. Visst längtar vi dit också!

Virre provar ny klänning som hon fått av sin faster Lisa, jättefin

Fundersamt, snart dags att åka hem ju!

Nämen, inte kul! Hej då till babygym och allt!

Fast å andra sidan, farfar är ju helt utmattad. Kan berätta att först satt den gode Stefan bredvid babygymmet och sov, sen la han sig fint ner, suss gott!

Under tiden så har Lisa, Ola och Vilda, Viggo och Viola kommit hem och jobbat och gått i skolan både både tisdag och onsdag. Tidigt onsdag morgon den 7/3 had Lisa ordnat träff i tidningen Chefs regi i LinkedIns lokaler. Den 8/3 är ju Internationella kvinnodagen och inför detta sponsrade LinkedIn ett möte med Amelia Adamo, välkänd tidningutgivare (M, Amelia, Tara), Lisa och en representant för det riktigt unga gardet, 26-åriga Bodil Sidén på Uber. Tre generationer som ska dela med sig av sina förebilder, de kvinnliga ledare, som lyfte, gav en kick och visade vägen. Såå viktigt! Läs artikel i tidningen Chef.

Kvinnokraft! Självklart är jag mest intresserad av dotter Lisa, som berättar om den kvinna, som gav henne rådet att dela upp alla arbetsuppgifter hemma, sen hyra ut allt man kan, städning, matkassar etc. Föräldraskapet med allt vad det innebär delar man med sin man. Jättebra Lisa, precis så har du och Ola gjort! Amelia är förstås en fantastisk förebild för min generation - om någon har puffat fram 40, 50-talister och talat om att vi är fantastiska så är det hon! Hon myntade uttrycket Mappie, som betyder Mogna Attraktiva Pionjärer, underbart uttryck, känns bra!

Två veckor senare får vi denna mysiga bild från Åre. hela familjen Gunnarsson inklusive Veras Magnus är uppe och åker skidor en helg. Underbart väder, jättefin snö, helt enkelt fantastiskt.

Härligt att se er igen, ha det jättekul!

Skilda världar, Sydafrika och Åre, men lika fantastiska! Så lyckligt lottade att ha tillgång till båda! Bara njut varje minut!

Vår höjdarvecka fortsätter ...

Vi åker till vingården Spier och tänker, eller rättare sagt, jag tänkte-vi går och tittar på deras fina fåglar och fågelshowen, Eagle Encounter. Men se, istället för pippisar blev det trevliga restaurangen Eight på Spier och en jättegod lunch under trädens ljuva grönska. Jättebra tyckte alla!

Mirre o Peter o lilla V på väg mot mat och restaurang Eight

Alla fina kusinerna i gungan under trädens ljuva grönska

Äta ska vi ju hela tiden, inte minst Valeria. Till allas förtjusning börjar hon äta lite mera passerad mat, fruktpureér mm. Här är det matning på gång hemmavid.

Gapa, så här gör man, dags för lite gröt!

Papa Peter matar med banan, men nu är det paus.

Man blir ju helt matt, nu behöver jag bara sova lite!

Dags för Lisa, Ola och alla tre barnen att åka vidare till Aquila, den närmsta reservatet för vilda djur i Kapregionen. Inbokat sedan länge och ligger 2-3 timmars bilresa härifrån. Lite tokigt med bokningen hade det blivit. Istället för februaribokning hade det blivit en januaribokning. Men det ordnade sig, tack och lov, och innebar tom uppgradering av boendet, en svit fick det bli, så bra!

Noshörningar och zebror samsas gott tillsammans

Två feta, fina lejon. Dom har det nog ganska gott på Aquila, mycket sömn och kanske inte så mycket motion.

Superstor pool på Aquila, dessutom superkall! Så där 18 grader!

Aquila, här är vi, jättetrevligt ställe!

En nöjd familjen Gunnarsson kommer hem därifrån. Första gamedriven var bäst! Dom såg alla Big Five utom leoparden!
En eftermiddag hade vi bokat in spa på fina Majeka House för Miriam, Lisa, Vilda och mig. Lite försenat och helt enkelt underbart 70-årsfirande, jag tackar så fantastiskt mycket, tack kära alla!
Och att gå på spa är ju alltid trevligt, Majeka House är extra, extra!

Vi gjorde en liten champagnetestning till lunchen. Det fanns nämligen tre olika sorter (helt rätt, Vilda fick faktiskt inte vara med på just detta!) och vi beställde en var och njöt av detta till vår lunch. Här bärs den ljuva drycken in av vår servitör. Vi känner verkligen att vi mår bra!

Glad Miriam mår också bara bra!

Vilda och jag fick vår mix and match behandling först. Det blev Indian headmassage, mini ansiktsbehandling och avslappnande rygg- och nackmassage. Underbart skönt, så här bra mår Vilda efteråt!

Vi busar och tar kort, under tiden får mamma Lisa och Miriam sina behandlingar, vi har det så bra!

Vilda läser Amelia under tiden som vi väntar på vår efterrätt, en Pavlova, jättegott förstås. Knallblåa solstolar piggar upp.

Vi hade beställt 4 Mix and Match paket, vilket innebar lunch, tre halvtimmesbehandlingar och tillgång till pool, bubbelpool, ångbastu och tillgång till badrockar, sköna solstolar och möjlighet att beställa lite extra i viloläge i solstol. Gissa om vi njöt i fulla drag!

Under tiden vi var på spa så åkte Ola, Viggo och Viola ner till Waterworld, badade, åkte lite vattenrutchkana och spelade minigolf. Inte så dumt.

Väl hemma igen måste ju lilla Valeria skötas om, busas med, bäras, bytas blöjor på, helt enkelt bara klappas på lite.

Stora kusiner är det bästa som finns!

Morfar/farfar Stefan måste också snacka lite

Minsta kusinerna, Viola och Valeria

Vilda klinkar på gitarren och Valeria är så intresserad och fascinerad av ljudet. När vi sjunger och spelar för henne så försöker hon verkligen att sjunga med: Hon spänner hela sin lilla kropp och utstöter ljud med stor kraft. Ljud som vi tror innebär hennes första försök till sång! Heja Valeria, helt enkelt jättebra!

Vad gjorde vi mera dessa 9 dagar, tiden går så jättefort. Vi provade boule. Vi spelade mycket kort. Det gillar alla barnen och dom flesta av oss vuxna också. Vi badade så klart. Efter att Aquilabadet var så kallt så blev förstås vår pool lite bättre. Peter surfar varje morgon. Lisa och Ola springer på stranden varje morgon. Vi gympar allt efter förmåga.

Vi badar mycket. Ola och Viggo är i poolen och håller på med favoritsysselsättningen, kasta boll. Ola badar gärna, ofta och länge och fryser aldrig, superpapa!

Lisa och Ola åkte till fina Rust En Vrede en kväll efter mycken tvekan, ska vi, ska vi inte? OK, sa Peter och Miriam, åker inte ni, så tar vi gärna er plats!  Men till slut kom dom iväg, Lisa i sin fina röda klänning och Ola snygg som alltid! Jättefint, jättetrevligt men oj, vad mätta dom blev! För stor meny, kanske, men en upplevelse!

Sista dan, nu måste vi ta ett gruppfoto! Så det gör vi, hela fina familjen nästan! Hej kära Vera, vi tänker på dig, hoppas du har det bra! Bara några timmar kvar för Gunnarssongänget - oj, vad fort det gick! Ni är så välkomna tillbaka!