Tripp till Citrusdal, Burtons och The Baths.

Äntligen kommer vi iväg! I flera år har Stefan velat åka till Citrusdal, som ligger just i en dal med massor med citrusfruktsodlingar. Väl framme lärde vi oss att här, i denna dal som sträcker sig mellan Olifants Mountain och Cederbergs Mountain, finns minst 300 000 citrusträd. Jorden är  sandig, nästan som om det är en gammal havsbotten och tydligen trivs citrusträden här. Endast här i hela vida världen växer rooibusbusken vars te de senaste åren har spridits över världen

Cedarbergs Mountain i bakgrunden. Det är torrt, mycket torrt. Hela regionen en bit söder om Citrusdal är hårt drabbad av torka. Enorma uttorkade fält där stora hjordar med boskap inte har mycket att äta. Regnet behöver verkligen komma!

Citrusdal ligger 20 mil norr om Kapstaden. Följ N7 norrut och du kommer dit du ska. Här har vi bokat in oss på Burtons organiska citrusfarm och på deras B&B.

Burtons farm, mitt ute i ingenstans. Vi är väntade, fyra hundar välkomnar, reception står det på skylten bakom.

Chrissie och Rodney, vårt trevliga och pratglada värdpar, bjuder på te.

Utsikt från pation

Efter en kopp rooibuste blir det guidad tur runt de organiska odlingarna. 2000 fruktträd finns på gården, citroner, apelsiner, aprikoser och olivträd. I 12 år har Chrissie och Rodney varit fruktbönder. Dessförinnan bodde de i Muizenberg på vägen ut mot Goda Hoppsudden och drev en möbelaffär i Weinberg, södra förorten till Kapstaden. Dom har det bra med sina hundar, 2 rejäla grisar, en katt och den yngsta sonen Matthew, som är mycket hemmavid och gillar det. Fast livet kanske inte blev riktigt som dom planerat, arbeta på fruktfarm mån-fre och sen ta ledig varje helg. Nej, istället blev det både fruktfarm och B&B och när kommer gästerna dit, jo, lö-sön så klart.

Litet apelsinträd planterat för ett år sedan. Man skördar sen i princip hela året. Vi lär oss att en organisk odling sköter sig nästan själv, inga besprutningar, göds med guanagödning helst dvs sjöfågelgödsel. Om inte man har råd med det får man ta kycklingpellets. Jorden ska vara "acid", sur alltså. Stefan får rådet att kissa på sina citrusträd, det är definitivt bra!

Vi plockar citroner. Vi inser att organiska odling ger lite tufsigare träd men enligt Rodney och Chrissie skördar dom sin frukt när den smakar gott, för det gör den!

Grannens odling drivs av en argentinare, inte organiskt utan med sedvanlig besprutning och gödning. Här står långa rader av likadana träd, en jätteodling och med massor av frukt. Men dom smakar i princip ingenting vid skörd säger våra värdar. Det är skillnaden!

Nästa projekt på Burtons är plantering av rooibusbuskar. Det är bra, säger Rodney, dom sköter sig själva och behöver väldigt lite vatten.

Vi äter god och riklig kycklinggryta tillsammans på kvällen och dito jättegod aprikospaj med glass och två glas vin. Detta till det billiga priset av 105 Rand dvs 70 kr per person, otroligt!

Morgonpromenad över berget, bikupor i bakgrunden och lite längre bort är marken preparerad för rooibusplantering.

På gårdsplan möter vi Mr Pig, som verkligen är modell större, men fridsam tack och lov.

Sonen Matthew visar den stiliga baren med dito biljardbord undangömd i ett skjul. Öppnas säkert bara vid högtydliga tillfällen.

Vi tackar och bugar för en supertrevlig vistelse och trevligt samspråk, kanske på återseende, vi får se. Sen bär det av till The Baths, som ligger 5 km bort på samma väg. För att komma in här fick man beställa en dag i förväg. Efter 100 Rand i inträde för 2 fick vi komma in i detta område där men sen år 1739 kan njuta av mineralbad från heta källor. Nuförtiden kan man också bo på hotell här eller campa (det gillar många sydafrikaner), äta gott och förstås bada och koppla av.

Ingång till stor 43-gradig pool - 43 grader är varmt, man rör sig sakta. Över 100 000 liter vatten/timmen försörjer the Baths med massor av vatten. Man skulle önska att en del av detta kunde göra nytta i den torra jorden i omgivningarna.

Det ryker ur marken ...

Skönt så klart! Här sitter jag i en "rockpool" med varmt källvatten. Det finns 5 jacuzzis, som man själv fick fylla med rent vatten + 2 stora pooler, en varm och en kall.

Alla barnen tyckte den stora rockpoolen var bäst. Den som vi rynkade lite på näsan åt och tyckte den var jordig. Dom både dök i och hoppade i här och hade hur kul som helst. Det minner mig om att jag nyss läst att lite jord är bara bra för oss. Där finns bakterier och mineraler som vi nutidsmänniskor behöver. Men det struntar ungarna i, dom bara hade kul!

Sen åkte vi hem. När vi närmade oss staden Wellington så började det bli grönt igen, sen kom Stellenbosch och sen var vi hemma i Somerset West. En 2-dagars utflykt precis lagom, mys att vara hemma igen!

Familjen!

Hemma hos familjen Gunnarsson på Lidingö har det kommit en ny familjemedlem. En liten kisse, som heter Issa. Bedårande söt och mysig förstås! Det ska också vara så att även om man är allergisk så ska denna speciella sorts kisse inte vara allergiframkallande. Vi håller tummarna! Det är Ola som är den ev känsliga i familjen. Vi bara hoppas det går bra! Luftrenare är inköpt, alltid bra.

Så näpen, som ett vykort sitter denna lilla kisse och bidrar till välbefinnande och mys!

Så mycket klappar, kan man må annat än bra?

En sån här kisse drömde vi alltid om, Lisa och jag! En som alltid ville mysa i knät, kunde bli klappad hur mycket som helst och som inte blev en tiger med utspärrade klor titt som tätt! Äntligen, drömkissen är här!

I Berlin har man fullt upp med lill-Virre som vanligt men också med att möta våren. 20 grader varmt var det häromdagen, solen sken och alla Berlinarna satt på uteserveringar.

Fortfarande bara litet vår i luften. Mys med liten Valeria i famnen.

Men här är det helt annorlunda, nästan sommarvärme!

Fint besök, svägerskor Sophia och Åsa njuter ett glas vitt på bästa uteplats, Berlin är bäst!

Snart är vi hemma, en vecka kvar! Vi har sett att sädesärlan har kommit till Heslevik. Vi får täta rapporter om tranor, snödroppar och härliga vårtecken. Det är underbart och gör alla så glada och nöjda så även hemvändande "swallows".

Påsk och besök på Zeitz Mocaa!

Det är påsk, familjehelg här och hemma i Sverige. Vi firar påskafton med knytkalas hemma hos Lisa och Thomas och med 20 glada goda vänner, som får ersätta familjen. Mycket trevligt, jättegod mat, snapsvisor och som vanligt rätt så svår frågesport (som vår lärare Lisa alltid säger är så lätt) men å, så trevligt ändå!

Glad Påsk måste man ju helt enkelt säga!

På påskdagen åker vi in till Kapstaden. Vi ska gå på Zeitz Mocaa, ett nytt vida omtalat museum för "Contemporary African Art", samtida afrikansk konst, på The Silo. Som ni hör på namnet är det inrymt i en fd silo, som i sin tur är omgjord till museum och även ett hotell.

Fantastiskt byggnadsverk, en gammal sädessilo från 1920-talet är ombyggt modernt, minimalt, stilrent med känslan av att man vill bevara ursprung och samtidigt göra det helt enkelt fantastiskt. Måste nog ses!

Entréhallen i museet, avlånga formen skapade av silons cementväggar. Själva formen kommer från ett vetekorn, som man hittade i silon. En enorm drake gjord av en Xhosaman, Nicholas Hlobo, upptar det centrala utrymmet. Draken symboliserar xhosamannens våldsamma, krigiska läggning och säkert mycket mera?!

Hotellets exteriör, mycket speciella fönster, buktande, facetterade, skapar mycket utsikt. Tittar man noga, kan man se att mitt i ett av fönstern står ett badkar med full insyn på diverse bestyr man kan ha för sig där, inte så privat men annorlunda!

Man kan alltså bo på hotellet, finns restaurang högst upp och en bar på halva vägen, inrett med mycket färg och häftiga detaljer. Museet är 4-5 våningar och fylld med afrikansk konst. Många av konstnärerna är unga, födda på 80 - 90 talet. Mycket konst är med politiska och sociala inslag. Sydafrikas historia är närvarande här.
En av dessa unga konstnärer heter Lungiswa Gqunta, född 1990. Hon växte upp i en kåkstad hos sin mamma. Hennes hem, hemmets enda rum, bestod till hälften av en "shebeen", en ölpub och till hälften var det deras hem. Uppväxten var tuff.

Arrangemanget med hängande ölflaskor och tygremsor och med en inramad tavla med krossade ölflaskor och en rosablommig tapetsnutt heter Divider och symboliserar hem och uppväxt

Denna flicka visste hur man skulle göra bensinbomber. En ölflaska, lite bensin, tygremsa som veke, tända på, kasta, explosion. Kanske menar hon att revolutionen är inte långt borta.

Men det finns annat också, mitt i krig och elände finns denna kraftfulla häst med lika kraftfull röd ryttarinna. Den heter "In the midst of chaos, there is opportunity". Så sant, så sant! Konstnär Mary Sibaude.

Vi gick med på en guidad tur. Vår guide var Assistent Curator in Sculpture Department, på kulturvis klädd helt i svart, jättetrevlig, intressant och kunnig. Som avslutning på turen visade hon en tavla av Marlene Steyn.

Kvinnor i nöd eller inte? Vad vill denna konstnär säga med sina vilsna spröda varelser med flygigt hår och i gungande vågor? Hur som helst, vår unga guide och curator, tyckte att denna tavla och konstnären var helt fascinerande.

Fantastiskt museum, man ka gå dit många gånger, helt klart. Guidad tur är verkligen att rekommendera. Lite bakgrund berikar, tusen tack för en trevlig tur!

Walk-a-thon på ACJ Phakade

"Vår" skola, ACJ Phakade, där vi har över 80 av våra 100 Imibalabarn, skall ha en Walk-a-thon. Detta anordnas av volontärer från GVI, Global Vision International, en av världens största volontärorganisationer. Här är vår svenska Tilda, en drivande och arbetsledande kraft i sitt gäng.

GVI samlar in pengar och för varje pund eller motsvarande, dom fått donerat, skall någon gå ett varv runt ACJ-skolans sportfält. Detta innebär att i dag ska så där 1 450 rundor gås. Inbjudna är barn, föräldrar och lärare. Tanken är ju jättebra - för att få något måste man ge något. Kom så går vi!

Här får alla barnen anmäla sig med namn. Den mörka killen med glasögon är Alex. Han kommer från Australien, är gympalärare och gör en jättebra insats här på skolan, där GVI ansvarar för sportundervisningen. I Australien kan man få ett sabbatsår med lön och han väljer att komma hit och jobba volontärt, fantastiskt bra!

Hallå där, vi vill vara med!

Stefan tar sig en pratstund med engagerade och mycket kompetenta Tilda, som håller i många av tåtarna här.

Tilda tar med sig ett gäng av dom minsta i en lång rad. Dom hänger så gärna på! Sportfältet är stort och faktiskt täckt av en konstgjord gräsmatta, vilket vi vet är jättedyrt och helt säkert unikt i en kåkstad. Skarvarna är inte precis osynliga men vad gör det? Det är mjukt och grönt, många får plats, man kan både sparka fotboll och leka här.

För varje runda man går så får man en liten klisterprick på axeln. Stefan och jag går tre varv. Kul att se alla barn som verkligen tycker att det här är lite kul!

Volontärerna gör ett fantastiskt jobb! Bara att det finns flera vuxna som bryr sig är fantastiskt!

Hur går det nu med golfen?

Jodå, personligen önskar jag alltid att jag ska vara lite framgångsrikare än jag är men jag kan berätta att Stefan har varit väldigt duktig. Han vann nämligen killarnas pris som bäste spelare på tisdagsgolfen. Varje tisdag spelar vi på fina Stellenbosch golfbana. Där hade vi också 10-årsjubileum i januari med buller och bång.

Det var säsongsavslutning tisdag den 27/3. Striden mellan några av herrarna var hårfin men en glad Stefan kammade hem priset efter en mycket fin sista runda. Prisutdelning som alltid på vingård/restaurant Somerbosch. Här har vi varit många gånger. Stämningen är alltid på topp där så även denna dag.

Örjan, förra tisdagsvinnaren, lämnar över vandringspriset med några väl valda ord. Rolf väntar på att överräcka vinflaska och medalj

Mycket stolt Stefan med vandringspris i form av stilig glasstatyett, medalj och vin. Bra jobbat, Stefan! Fantastiskt bra att lyckas vinna bland ett så erfaret golfgäng med många års erfarenhet i bagaget!

Tävlingsledningen består av Rolf supporterad av sin fru Jessica, som sköter matbeställning till Somerbosch mm med den äran. Rolf är dock enväldig tävlingsledning. Det är bäst så.

Ett varmt och stort tack till Jessica och Rolf, blommor och annat smått och gott överlämnas.

I april tunnas svenskleden ut här nere, i maj finns mycket få svenskar kvar. "The swallows", som vi kallas, åker hem till nordligare breddgrader. Men självklart ordnar vår fantastiske tävlingsledare golf för alla som vill även de här sista veckorna, tisdag och fredag, precis som vanligt. Vi har det så bra! Tack för att du ordnar så fint för oss, Rolf!