Factfulness, vilken fantastiskt bra bok!

Factfullness, en bok skriven av Hans Rosling, läkare, forskare och föreläsare inom internationell hälsa, och hans son Ola Rosling och svärdotter Anna Rosling Rönnlund. Och vilken fin bok det har blivit.

Den ger en värld lättare att förstå. Man får en insikt baserat på fakta och kunskap. På basis av denna insikt har jag insett att det händer bra och goda saker hela tiden, kanske i skymundan och utan större åthävor och kanske inte så fort, men det sker hela tiden, stadigt och tryggt.

Informationen i boken förlitar sig på fakta och statistik från Världsbanken och FN. I samråd, genom ett oändligt antal diskussioner, genom vridande och vändande på fakta och analys och granskande av tre sinsemellan mycket olika människor, av Rosling den äldre och de yngre, så har man kunnat skapa en hanterlig och lättförståelig världsbild. Den pekar på alla våra beteenden, vad gäller vår förmåga att uppfatta och ta till oss och utvärdera saker och ting. Framför allt lär oss boken att på ett klokt sätt hantera våra instinktiva beteenden.

Boken kommaer att göra det lättare för mig att leva i Sydafrika då jag bättre kan skapa mig en förståelsebild av hur utveckling sker och att den sker överallt, nästan undantagslöst.
Såvida inte förstås, krig och elände med diktatoriska och maktfullkomliga ledare, förstör och stör utvecklingen. 

Man lär sig mycket, år 1800 levde tex 85 % av världens befolkning i extrem fattigdom. År 1965 levde 50 % av världens befolkning i extrem fattigdom, ganska mycket bättre, eller hur?

Läs boken, så mycket klokare man blir. Kanske speciellt om man som vi lever både i Sverige och i ett annat land med både hög och låg levnadsstandard, som Sydafrika. Som så ofta förr kan jag ta vår städerska Maria som exempel.

Hans Rosling är död men detta kommer att leva kvar. Likaså kommer det att leva kvar genom son och svärdotter, som båda har bidragit stort till utvecklingen av boken och genom att skapa lättillgänglig faktainformation på ett mycket innovativt och enkelt sätt. Både genom foton och ballongdiagram mm.

Vi har känt Maria sen 2009. Maria har 5 barn och har successivt fått det bättre. År 2009 levde Maria i ett skjul, byggt av överblivet virke, skivor, plåt och andra skräpbitar. På taket stod en gammal uttjänt säng i syfte att hålla taket på plats.

I dag har Maria ett litet hus på ca 30 kvadrat, rinnande vatten, toalett inne och en liten spis. Barnen går i skolan, äldste sonen arbetar och har sambo och barn och bor i ett litet rum bredvid hennes hus. På tomten finns ett hönshus med hönor och kycklingar. Maria jobbar hårt, 5-6 dagar i veckan för att klara försörjningen.

Inte helt lätt att se men istället för att prata om uland och iland blir det mycket tydligare om man delar in världen i olika nivåer. Man har också funnit att vare sig man bor i Asien, Afrika eller nån annanstans så följer utvecklingen samma steg.

Se denna något suddiga bild och förundras!

Maria har gått upp från nivå 2 till nivå 3 på utvecklingsstegen på 7-8 år. Det är bra gjort och vi vet att hon har jobbat hårt och idogt för detta.

Rosling skriver också att alla vi som läser denna bok, vi som får den i vår hand, vi tillhör den väl besuttna miljarden på nivå 4. Så här ser de övriga nivåerna ut: Nivå 1, alltså nivån för extrem fattigdom lever på 1 dollar/dag. Nivå 2 lever på 4 dollar, nivå 3 16 dollar och nivå 4 på mer än 32 dollar/dag.

Fotografierna på bilden visar vad man har när man lever på de olika nivåerna. Områdena säng, mat, spis, transport och vatten visar på ett så tydligt sätt skillnaderna mellan de olika nivåerna. Det mest fantastiska är att man via dessa foton och andra kan se att utvecklingen ser likadan ut världen över. Säkert kan du googla på detta och se det lite klarare, om du vill.

Familjen, sommar och semester!

Familjen Gunnarsson har varit i Åre, vandrat, ridit, åkt mountainbike nerför Årefjället och beundrat alla blommorna som växer på fjällbackarna i sköna juli månad.

Men dom var också i Spanien och fröjdades med vännerna, familjen Tivell. Där besökte dom ett litet Rescue Zoo i Marbella, där man precis som namnet säger tar hand om skadade och övergivna djur. Här kommer lite fina bilder därifrån.

Vilda och läskigaste ormen!

Vad i all världen är detta, en liten sengångare, en liten björnliknande varelse! Verkligen bedårande i alla fall!

Viggo bekantar sig med fina ugglan, lite skräckblandad förtjusning

Men det bästa, en liten lejonunge!

Busig till tusen och blir förstås rätt så fort ett stort lejon! Imponerande gap redan nu!

Augustibild på minsta kusinen Valeria, som i värmen är på väg till stranden och kvällsdoppet i bästa solhatten.

Sötaste Valeria, 11 månader redan!

Vänner!

Vännerna tvärs över sundet är viktiga för oss. Lisbeth och Åke kallar sig ibland Skärgårdstorparna, ibland säger Lisbeth Flickan på Skäret om sig själv och båda passar så bra.

Skärsgård heter deras fina ställe och torpet är så fint, säkert 100 år gammalt. Både vackert läge och pietetsfullt, gammaldags och kärleksfullt inrett. Hit blir vi bjudna på drinkar med "Skärsgårdstilltugg" men se Lisbeth kunde ju inte hålla sig utan det blev en hel generöst tilltagen middag. Vi tackar och bugar för detta mysiga inslag i vår värld denna vackra sommarkväll.

En GT på ovanligt vis, med rosa grapefruktskiva istället för med citron. jättegott!

Dotter Josefin och hennes Peter är också med, båda jobbar som fotografer och har mycket att berätta från sina fototripper vare sig det gäller fåglar, orientering eller romantiska bröllop.

Detta ska ni veta är en sen hyllning till det mera mogna sällskapets sista 70-åring, alltså till mig! Vacker ros, hyllningssång, rårakor (icke att förväxla med raggmunk!) med löjrom och massor med annat smått och gott. Tack snälla ni, jag känner mig så glad och hedrad! Tack snälla Lisbeth och Åke för en så fin middag!

Vänner och grannar från Göteborg och Sydafrika (ja, båda ställena är vi grannar på, världen är ibland förvånande liten!) kommer också och hälsar på. Christina och Lars-Göran, också fyrboende på Gäveskär, om ni kommer ihåg.

Västkustbor tycker alltid det är roligt att se hur ostkusten ser ut så vi tar bl a en picknick och båttur ut i skärgården, genom Älö Bysund och ut till Strupö. Sen blir det skogspromenad och förstås går vi upp på öns högsta punkt, Hunö Böte. Vi äter gott. Det vankas både oxfilé och smörstekt abborre, mums. Sen måste man ju ha något att göra också och Stefan och Lars-Göran tar itu med projektet att bygga trampolin.

Sommarbild

Genom fina Älö bysund

Ut i skogen ska vi gå ....

När två grabbar av samma skrot och korn möts så kan man vara säker på att det händer saker!

Lars-Göran är otroligt intresserad av bilar och fordonet här bakom är en stilig McLaren, låg, sportig, snabb och  med dörrar som häftigt nog öppnas som flygplansvingar. Den gled med viss möda fram på vår grusväg och tack och lov gick det bra. Här är herrskapet redo för hemfärd. Lite bråttom, sen blir det biltripp nästan 2 veckor i Norge. Ha det kul!